Sommaren är deckartid för många och tydligen också för mig för alldeles plötsligt övermannades jag av en otämjbar lust att läsa om blodiga mord och annat vederstyggligt. Eftersom jag precis besökt Marstrand och Carlstens fästning och eftersom Anna som jag mötte där (det är en liten men väldigt trevlig värld!) skrivit att Mercurium är hennes bästa så fick det bli den (ja, just det trots att det inte följer ordningsregeln alls…)
Mercurium utspelar sig delvis på Marstrand, delvis på andra platser där händelser och dramer inleds för att sedan nå sin kulmen på ön. Som jag förstår det är det poliserna i den nutida delen av berättelsen som redan fått tre böcker och jag känner inte att jag missar särskilt mycket genom att hoppa in mitt i. Förvisso bryr jag mig inte så mycket om det där nutida dramat med godset och relationerna och morden men jag tror inte att jag brytt mig nämnvärt mer om jag läst från början i serien.
Det är i de historiska delarna det bränner till. I och med Metta Fock. Allra bäst tycker jag om berättelsen innan det händer och efter rättegången, skildringen av tiden på fästningen är vedervärdigt sorglig och hemsk. Att jag hakar upp mig där i mitten beror troligen inte alls på boken utan på att jag förläst mig på rättegångsprotokoll när jag skrev avhandling. Jag upplever Rosman som väldigt bunden till sin förlaga där och eftersom jag ”varit med” i så många historiska rättssalar så vet jag vad som ska hända. Med det inte sagt att inte domstolssituationen är intressant ur exempelvis maktperspektivet. Jag är väl bara trött på det antar jag… Det är hur som helst Metta som lockar till känslor i den här läsningen, det händer att jag till och med gråter en skvätt där mot slutet, över henne och barnen.
Ska jag läsa mer av Rosman? Ingen aning faktiskt, om hon kommer med någon mer bok vars intrig intresserar mig så kanske. Mercurium lockade mig just för att den utspelar sig såpass mycket på Carlsten som jag nyss besökt och eftersom Metta Focks broderade nådeansökan finns utställd på fästningen den här sommaren. För dem av er som har möjlighet rekommenderar jag en tur till Marstrand för att se denna skärva av det förflutna…
Mercurium av Ann Rosman. Damm förlag
Jag läste också boken utan att ha läst de andra. Det var den historiska delen som fascinerade mig utan att jag hade varit på Carlstens fästning. Men nu skulle jag gärna vilja besöka den!
Den historiska delen är mycket spännande och intressant, och ett besök på fästningen rekommenderas varmt.
Kul att ses i den verkliga lilla världen:-) Visst ger verklighetens fästning nya dimensioner till berättelsen. Rosman är ingen fantastisk författare men den historiska delen fångade mig och jag är väldigt glad över att ha sett nådeansökan på riktigt. Det var spännande!
Jag känner absolut inte att jag måste läsa allt av Rosman nu men är väldigt glad över denna bok eftersom den kopplade så fint till verkligheten. Det var väldigt speciellt att se nådeansökan.