De skandalösa

20130715-140650.jpgSommar, semester, lustläsning och avslappning. Och historia i kombination med oemotståndlig kärlek. För mig är den kopplingen självklar, för andra kanske mindre så. Hur som helst så vill jag att du har den förutsättningen framför dig när du läser den här recensionen, inte så att Simona Ahrnstedts böcker inte kan läsas precis när som helst, men jag tror att de gör sig allra bäst så. Jag skulle helt enkelt vilja rekommendera dig att läsa De skandalösa precis just nu.

Det är den fattiga sällskapsdamen och greven och slottet och en skandalöst lyxig sommarfest. Det är motstånd och lusta och kärlek och förvecklingar. Är det bra? Ja, jag tycker att det är bra underhållningsläsning. Jag tycker om Simona Ahrnstedts sätt att förhålla sig sådär avslappnat till historien. Visst kan jag förstå att vissa reagerar när hon låter en karaktär vara ”sexig” i en historisk roman (Betvingade), det är förstås anakronistiskt men det gör mig ingenting eftersom det är konsekvent och skulle jag nu efter tre böcker vilja bestämma medvetet. För mig handlar den goda historiska romanhantverket inte om att skriva det precisa historiska skeendet så som det verkligen var (lycka till, det går inte!), för mig är det viktigare att historien hänger ihop, är konsekvent och skapar illussionen av historia. Och det tycker jag att Simona Ahrnstedt gör. Sen är jag svag för att inte ta det historiska så himla allvarligt, möjligen en sidoeffekt av att ha varit akademisk historiker och tvingats ta det mesta oerhört allvarligt. För att bli lite djup så tycker jag dessutom om att Ahrnstedt i sitt sätt att skriva visar på det som är min grundläggande historiesyn, att människor då och nu inte är så förtvivlat olika precis som människor här och där inte är det. Vi är människor och förutsättningarna skiljer men så mycket mer är det inte med det. Möjligen gör Ahrnstedt det ibland på bekostnad av total historietrogenhet men det tycker jag må vara hänt, jag gillar det till och med.

Hur bra är det då? Ja, en ska ju rangordna, ska en inte? I så fall vill jag säga att Överenskommelser är väldigt, väldigt bra, Betvingade är väldigt bra och De skandalösa är bra. Det tar för lång tid för mig att komma in i boken, inledningen är lite seg, inte förrän huvudkaraktärerna möts runt sidan 70 börjar det röra på sig vilket är för sent för min del. Sen är det personligt tycke och smak som gör att jag föredrar de andra böckerna, 1600-talet är helt enkelt inte min favoritepok…

De skandalösa av Simona Ahrnstedt. Damm förlag

4 tankar på “De skandalösa”

  1. Förstår inte riktigt exakt var det anakronistiska med en ”sexig” karaktär ligger. Är det att karaktärer normalt sätt inte framställs så i historiska romaner eller är det helt enkelt att sexiga personer helt enkelt inte existerar så långt bak i tiden.

    I det första fallet, så behöver det ju nödvändigtvis inte vara anakronism, även om det blir så stilmässigt. I det andra fallet, så har jag svårt att se varför det inte skulle finnas samma typer av människor längre bak i tiden som idag.

    Fast det beror ju förstås på vad som innefattas i begreppet ”sexig”.

    Svara
    • Jag tänker främst att det är anakronistiskt att en karaktär på medeltiden använder ordet ”sexig” men jag kan ha fel i det, reagerade på det men har verkligen ingen koll på etymologin i det fallet.

      Svara
  2. Jag tycker också det är rätt skönt att inte vara tvångsmässigt noggrann att förhålla sig korrekt till histoiesynen. Fiktion ska få vara fiktion! Jag har inte läst nångot av Ahrnstedt, men gav Betvingande till min mamma i våras.

    Svara
    • Jag tror att det skulle bli outhärdligt tråkigt att skriva underhållningslitteratur där bara sånt en visste var hundra procent korrekt fick vara med, Simona A:s sätt är mycket bättre 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.