Djävulen hjälpte mig

Med Anna Månsdotter är jag rätt så välbekant. Mitt (tidigare) yrkesintresse för kvinnlig brottslighet kommer ur ett personligt intresse av det kanske morbida slaget, från långt tillbaka. Sveriges sist avrättade kvinna måste intressera, särskilt som hon är ett sådant enigma.

20130715-144058.jpgJag har sett fram emot den här boken, att äntligen få läsa en skönlitterär bok om Anna, som försöker se och förstå henne. Särskilt efter att jag härom året läste en biografiska betraktelse över hennes själasörjare, som sade en hel del om stämningen och förutsättningarna de där månaderna i Sverige. Jag hade nog helt enkelt hoppats på att äntligen få berättelsen om Anna i Djävulen hjälpte mig. Istället känns det lite som vanligt när det blir en berättelse om stackars Per och stackars Hanna och den som alltid ganska obegripliga mor Anna. Jag menar inte på något sätt att det inte var synd om Per och framförallt Hanna men det känns lite ointressant med synd om. Det är ju Anna som är intressant! Jag är naturligtvis orättvis nu, det finns ansatser till försök att se också Anna men jag tror att jag blir så väldigt störd av att så oerhört stor del av historien berättas om Per, ur Pers perspektiv. Jag letar helt enkelt efter Anna och blir väldigt besviken när jag inte hittar henne…

Intresserad av Anna? Läs Göran Bergstrands En själasörjares dilemma om prästen Malte Hasselqvists våndor inför deras själavårdande samtal, hennes tystnad och avrättning. Den är svår att få tag på (finns säkert på många bibliotek) men finns i alla fall som e-bok.

Avslutningsvis vill jag säga om Djävulen hjälpte mig att jag hoppats på mer, på att bli omtumlad rent utav. Men jag är ändå inte helt onyfiken på vilket nästa brott blir som ska avhandlas i serien… Jag sa ju att jag när vissa morbida intressen…

Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson. Forum

5 svar på ”Djävulen hjälpte mig”

  1. jag känner som du. jag blev besviken. det var för enkelt, alltihop. jag har också läst en del om mordet (skrivit både reportage och reccat just den här) och tycker att anna är OTROLIGT intressant, men att hon, om man bara gör henne djävulsk, blir platt. det fanns så mycket annat att ta fasta på. tex hennes vänskap med Grave-Karna. hittade en bok på UB om henne, där det stod om hur hon faktiskt jobbade sig till ett anseende, bla genom att hjälpa till med preventivmedel, och hur hon runt yngsjömordet faktiskt gifte sig.
    spännande alltihop!

    Svara
    • Det låter helt otroligt spännande, får nog forska vidare bland annat skrivet för Anna intresserar mig fortfarande väldigt mycket. Tack för tips och inspiration!

      Svara
  2. Intressant! Jag hade inget mer än väldigt vaga aningar om historien innan jag läste den här boken, kanske gjorde det att jag ändå tyckte den var väldigt bra och väldigt otäck. Men även utan att ha läst någonting om Anna på annat ställe håller jag ändå med dig. Jag blev rädd under läsningen, men mer för att Hanna var så välbeskriven och hennes rädslor gick genom texten till läsaren tyckte jag. Anna kändes mest som ett monster och berättelsen hade gärna fått gå mer på djupet angående hennes psykologi. Det känns som att författaren tar en lite enkel väg ut när det underförstått påstås att man blir förövare när man själv varit utsatt för samma brott?

    Å andra sidan kanske det är för svårt att förstå sig på Anna och vad hon gör. Jag vet inte, men kommer nog försöka läsa mer fakta om den här historien!

    Svara
    • Jag tror absolut att förväntningar och bekantskap med historien spelar roll. Intressant att vi tycker både lika och olika 🙂

      Svara

Lämna ett svar till Eli Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.