Vissa böcker kan jag önska att jag aldrig läst samtidigt som jag är djupt tacksam över dem. Vägen mot Bålberget är en sådan bok. Berättelserna om alla de här människorna är så smärtsam att jag nästan spricker. Det känns så sant och riktigt att det är svårt att bära.
Först är det berättelsen om en rätt misslyckad medelålders man, Jacke, som försöker få livet att gå ihop för sig och dottern. Senare blir berättelsen också dotterns, Veronicas. Mitt i detta ganska nutida finns också berättelserna om människorna i Bålbergets skugga. Om Malin, Segrid, Annika och alla de där männen runt omkring dem. Som sliter i dem, har sönder och någon enstaka gång bjuder kärleksfullt motstånd. Jag känner med alla karaktärerna men tycker nästan inte om en enda av dem (ingen avskyr jag dock som den där jävla vispojken, pardon my franska).
Vägen mot Bålberget känns ibland lite lång och visst dras jag mer mot den historiska delen av berättelsen men jag vill heller inte vara utan Jacke och Veronica. Det underlättade helt klart för mig att läsa som e-bok, precis som Enligt O också tipsade om häromveckan.
Finast tycker jag det är att jag finner slutet allra allra bäst. Den där minnesberättelsen där förvisso visst är skarvat och annat glömt men där viktiga bitar av historien flyter upp till ytan och glimrar till. Gråten från Bålberget… Minnet av en mamma som smög till grannungen korn trots att hon visste hur hatad hon var, pojken som tvingades välja det omöjliga, all förtvivlad kärlek och all den förtvivlade skulden. Vägen mot Bålberget är mest av allt en berättelse om just skuld.
Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind. Wahlström & Widstrand
Den här har jag fortfarande inte läst trots att jag verkligen vill det. När det blir min tur att låna den på biblioteket så är det alltid när jag inte hinner med att läsa den :/
Besvärligt när det blir så, den är ju lite tjock också vilket betyder att en inte läser ut den på en kväll direkt… Men den är väl värd att vänta på!
Åh, det här är en bok som jag känner att jag bara måste läsa. Främst på grund av ämnet med häxprocesserna – det är svårt att inte fascineras av den delen av vår juridiska historia!
Det var det som lockade mig också och jag tycker verkligen att boken skildrar samhället mitt i krisens centrum på ett väldigt bra sätt.
Det låter väldigt positivt, det är precis det som jag skulle vilja läsa om och som jag har föreställt mig att den här boken tar upp 🙂
Jag älskade den här boken. Bara så.
Ja, den är en sån bok.
Åh, jag är så glad att du skrev om denhär boken! Jag älskade den och har försökt få andra att läsa den men hittills utan resultat. En stark roman.
Mycket stark, heja på med jobbet att sprida den! Jobbar hårt på samma sak 🙂