Det här, The Passion, är en märklig bok. Ibland när jag läser den är jag helt försvunnen i den, sen när jag lägger den åt sidan kan jag inte minnas vari lockelsen ligger. Och nu efteråt känner jag mig precis så ljummen som huvudpersonen Henri aldrig vill vara.
The Passion är berättelsen om Henri och hans upplevelser i arme’n, som fågeltillagare åt Napoleon, som beundrare med sönderfallande hjärta. The Passion är berättelsen om Villanelle som förlägger sitt hjärta hos en venetiansk hustru, reser över hela världen och berättar sina vilda historier. Och så möts de…
Det här är på intet sätt i närheten av The daylight gate i fantastisk genialitet, här finns glimtar men i övrigt är det en helt ok blandning av historia och fantasi men inte mycket mer. Jag läser snart vidare i Wintersons utgivning och hoppas hitta guld någon annanstans.
The Passion av Jeanette Winterson. Grove Press
Där ser msn hur olika det kan vara! Jag blev alldeles gripen av Wintersons puttrande skröna.
Jag tror det är i det där med skröna problemet ligger, jag har väldigt svårt för sådana… Så det jag gillade gillade jag trots att det är en skröna 😉 Visst är det härligt att vi är så olika!
Jag gillar också The Passion hur mycket som helst! När jag sen valde den till en bokcirkel jag är med i, visade det sig att nästan alla inte tyckte om den… Så smaken är verkligen olika, och tur är väl det! 🙂
Jag tror att The Passion är en sån där bok som en kan ha väldigt olika känslor inför.