Det otäcka och det geniala

pennywiseSom jag skrev igår så gillade jag inte att bli skrämd som tonåring. Men det är en sanning med modifikation. Jag älskade att se de där King-serierna som visades några somrar, slukade Det och Pestens tid, och skakade av skräck. Den svarte mannen och Pennywise var höjden av läskig dödsskräck och jag trivdes rätt bra med det även om jag inte sov så gott på nätterna…

Det jag tyckte om med King, redan tidigt, var hur han utforskar rädslan. För att drabba läsaren/tittaren med rädsla måste han förstå vad som skrämmer och där är han så himla fantastisk. LangoljärernaEn skämsfavorit, som inte alls är särskilt bra men som ändå säger en del om vad det är King gör bra (och när han går vilse) är Langoljärerna (döm mig inte, jag skyller på att min favvoskådis numbero uno, David Morse, är med). Där får jag förvisso utlopp för min flygskräck men framförallt handlar den om den där djupliggande rädslan, för det okända, det vi inte kan kontrollera och som kanske är universellt. King är så bra på att hitta den där punkten där rädslan sitter. Det bästa med Langoljärerna är att det så länge är så oerhört obehaglig att veta att människor försvinner och något okänt fasansfullt är på väg. När langoljärerna sen dyker upp är det slut på skräcken eftersom krattiga datoranimationer sällan är otäcka men också i novellen utgår jag från att det är så. Kanske är det därför King envisas med att avsluta sina böcker i svårslagna gigantiska blodbad och vansinne, för att skyla över att det inte längre är skräck? Eller för att se till att det inte längre är skräck..?

Måste vi prata om The Shining också? Jag har inte läst boken men gillade inte filmen med Jack Nicholsson. Vet inte varför, jag är bara knäpp på det sättet.

20130917-211345.jpg

I en text om Kingfilmatiseringar får vi ju inte glömma de som är bra på riktigt… De som inte aspirerar på att vara skräck även om de delvis är det på det där grundläggande sättet eftersom de handlar om inlåshet/fängelse, dödsstraff och uppväxt. Det finns tre klassiker skulle jag vilja säga och två av dem hämtas från novellerna i Different seasons (Sommardåd har jag inte sett men är den någonstans i närheten av novellen så är den också fantastisk). Shawshank redemption/Nyckeln till frihet är en av mina favoritfilmer alla kategorier, detsamma gäller Den gröna milen (David Morse igen!) och Stand by me. Den fantastiskhet som vilar i de tre filmerna kanske förlåter alla dåliga monster och filmatiseringar som gjorts. Eller?

Vilka är era hatobjekt och favoritfilmer ur Kingproduktionen?

22 Replies on “Det otäcka och det geniala

  1. Va?! Langoljärerna är en av Stephen Kings bästa noveller (?). Har dock inte sett den på film eftersom jag överlag inte gillar filmatiserade King. Mitt hatobjekt är just The shining med Jack Nicholson. Just för att den stämmer så dåligt överens med boken och mest fokuserar på Jack Nicholsons galenskap. Den gröna milen är undantaget från film-hatet. Antagligen för att det är så lite skräck i den!

    1. Men då måste jag ju läsa Langoljärerna, har som sagt bara sett filmen. Problemet med alla dåliga filmatiseringar är väl att de fokuserar på att skrämmas och missar allt det som faktiskt är bra med böckerna…

      1. King gillade inte själv filmatiseringen med Jack N. The shining som bok är en av mina totala King-favvisar så enligt mig måste du läsa både The Shining och Lanoljärerna. Överlag får man tänka så att en King-film och en King-bok inte är samma sak!

        1. Har precis köpt The Shining som e-bok och samlingen med Langoljärerna står redan i hyllan så det är på g 🙂 Tänker för övrigt följa ditt råd och läsa Pestens tid före Det mörka tornet för allra bästa läsupplevelse.

  2. Jag gillar The shining som film, men sen när jag läste boken blev jag verkligen överraskad för filmen var verkligen ganska olik boken. Och boken är så klart bättre!
    Den gröna milen och Nyckeln till frihet är ju helt otroliga båda två!

    Langoljärerna såg jag för inte så länge sedan, och den var läskig tills de där monstren kom, då började jag nästan skratta istället. Men har inte läst novellen, det måste jag kanske försöka göra!

    1. Ska läsa The Shining någon gång och tror förstås att jag kommer gilla boken bättre än filmen som jag som sagt hade svårt för (troligen pga en ganska utvecklad Nicholson-allergi ;-))

  3. Jag läste boken The Shining långt före jag såg filmen, och den är verkligen annorlunda — framför allt är huvudpersonen inte minsta lik Jack Nicholson. Oavsett vad man tycker om filmen är mitt råd att man försöker koppla bort den när man läser boken, det är för stora skillnader. The Shining i bokform är verkligen bra, så för den som inte läst finns det något att se fram emot!

    1. Det låter väldigt bra, The Shining seglar plötsligt högt upp på läslistan (där det börjar bli rätt fullt med Kingböcker för övrigt…).

  4. Langoljärerna är fantastisk! Minus det (rent tekniskt sett) jättedåliga slutet på filmatiseringen då. Men den gav mig den där ångesten som King är så fantastisk på när han är som bäst.

    1. Skönt att höra, det är så länge sen jag såg den nu så jag behövde lite få höra att någon annan gillar den (minus slutet förstås). Ska absolut läsa den nu när Emma talar så varmt om den!

  5. Langoljärerna är riktigt skrämmande. Är också flygrädd och minns hur läskig jag tyckte den novellen var. Hur folk bara kunde försvinna i tomma intet i ett plan högt uppe i luften. Hela den novellsamlingen är bra!
    Kram Kim 🙂

  6. Åh, Langoljärerna fascinerade även för mig när det begav sig, bortsett från det katastrofala slutet.
    Apropå katastrofala slut måste jag bara ventilera min stora agg mot filmatiseringen av Dimman! Novellen är så bra och filmatiseringen så dålig..!

    Stand by me å andra sidan, fångade hela känslan som novellen har. En klar favorit!

    1. Jag vet att jag sett Dimman, den av Carpenter det finns väl en ännu nyare också tror jag, men minns nästan ingenting av den förutom att den var väldigt spöklik och härligt obehaglig i början.

    1. O ja, det finns ett helt gäng riktiga bottennapp, både sånt som bygger på sämre romaner/noveller och sådant som lagt fokus på fel delar av berättelsen. Det är en himla tur att de där riktigt bra filmerna finns…

  7. Åh, jag har läst så lite King som inte är skräck! Knappt ingenting, tror jag. Det är nog dags att göra det nu.. Däremot älskar jag The Shawshank Redemption- filmen och Stand by- filmen. Så himla bra!

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.