Mässrapport 2: I vilken Fiktiviteter tänker en hel del på Caitlin Moran

Min andra mässdag har varit helt annorlunda från gårdagen. Då drev jag planlöst omkring, råkade hamna på några seminarier och var allmänt förvirrad. Idag vaknade jag med såväl energi som plan och dagen blev därefter, mycket bra! Schemat såg i och för sig rätt galet ut med 45-minuter seminarier rygg i rygg hela dagen lång men det löste sig naturligt när jag prioriterade bort vissa eftersom jag blev tvungen att få luft. De där K-salarna är inte designade för andning det är en sak som är säker.

Dagens första seminarium handlade om Crossover-litteratur och var naturligtvis intressant. Lite minus för livekommentatorerna som satt bakom mig bara, men dem kan ju inte arrangörerna ta ansvar för (tips till pratsugna: prata i kön in och efteråt och måste ni så går det att viska, faktiskt!)… Sen tyckte jag att eftersom jag redan sett Jan Guillou kunde jag lika gärna lyssna på honom också. Så det gjorde jag, i ett superintressant samtal med favoriten Anneli Jordahl om klass. Det är ett seminarium som kommer  få ett eget belägg vad det lider. Seminarium om biblioteket i framtiden och litteraturens plats i folkbiblioteket hann jag också med innan det var dags för dagens stora – Caitlin Moran!

Egentligen hade jag sett väldigt mycket fram emot seminariet med Martin Schibbye och Johan Persson men på grund av en hel massa omständigheter gav jag upp den tanken redan innan jag såg kön. Detta gav mig tid till en liten runda på golvet (the horror!) innan jag ställde mig riktigt långt fram i Moran-kön. Hur hon var? Ja, hon var Caitlin Moran (jo men faktiskt, jag tror absolut att hon delvis spelar rollen som sig själv, vem gör inte det?)! Larger than life, högljudd, pratig, så där härligt vulgär att en bara vill bli hennes bästis. Jag vill fortfarande vara lite mer Caitlin Moran i min vardag och tack och lov blev jag inte besviken (är alltid sjukt rädd för det när jag ser folk jag gillar på riktigt).

Min mässa är slut för i år. Den var bra, särskilt idag. Det allra bästa med mässan är att en gång per år få höra att det vi bibliotekarier gör varje dag är viktigt, jag vet det resten av året också men det är viktigt att få vistas i en miljö där det är den uttalade konsensusuppfattningen. Bokmässan får mig också att känna att bloggandet är viktigt, den känslan är inte alltid lätt att uppbåda och den behöver absolut boostas genom bloggmöten och inspiration. Och så blir jag glad av allt detta boknörderi också förstås. Det är så himla fint alltihop! Nu ska jag omfamna hotellboendets fördelar (läs: godisätning + sova ostört) innan det är dags att bege sig hem till verkligheten imorgon, tur att det är världens bästa verklighet! Det är ju trots allt alltid lite vemodigt att lägga mässan bakom sig…

Dagens bild förresten är av ett klotter jag upptäckte på toaletten (bakom debattscenen om någon vill gå dit och se det live :-)), betyder inget för många men är höjden av mysig nördgemenskap för whovianer som mig. Om det syns dåligt så står det ”Bad Wolf” vilket är en referens till fenomenala tv-serien Doctor Who. Syns bättre gör det på Instagram, där jag också heter Fiktiviteter.