Blodsarv

Paddy Meehan, som presenteras för världen för första gången i Denise Minas Blodsarv, är något så ovanligt som en genuint älskvärd deckarkaraktär. Hon är besvärlig och mänsklig och nojig så det förslår men det går inte att låta bli att tycka väldigt mycket om henne. Visst är det sjukt irriterande med alla dessa kvinnor med viktnoja (ja, Ruth, jag tittar på dig – bland annat) men här blir det väldigt tydligt att Paddy har en skev och verklighetsfrämmande kroppsuppfattning och det är faktiskt en företeelse värd att lyfta fram.

En pojke försvinner och hittas brutalt mördad. Det är förstås förfärligt att läsa om och ifall boken till största delen handlat om deckargåtan hade det varit olidligt. Men nu handlar det om Paddy, hennes stillsamt störiga familj och arbetskompisarna och det känns som om alla verkligen får en egen karaktär. Det är skillnaden mellan en god och en dålig deckare tycker jag, om författaren förmår lyfta bikaraktärerna eller inte. Denise Mina förmår verkligen göra det! När det gäller gåtan så går det ibland lite segt och ibland alldeles för fort, ibland är saker för uppenbara men det gör aldrig något eftersom Paddy är så himla bäst. Min nya bästis!

Blodsarv av Denise Mina. Minotaur

3 tankar på “Blodsarv”

  1. Denise Mina är en av mina favoriter! Gillar Paddy väldigt mycket och hade för mig att det skulle blir sju böcker om henne, men det finns bara tre vad jag vet? Men fyra om Alex Morrow… Vet inte var jag fick det där med sju böcker ifrån dock…

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.