Jag tror att det finns en tanke med att huvudpersonens namn skrivs med gemener, viviane elisabeth fauville, på omslaget i titeln. Hon är en av de där små människorna, de osynliga ni vet en av dem om vilka vi brukar säga att ”hon smälter in i bakgrunden” (vilket får mig att tänka på Gro Dahles fabulösa bilderbok Snäll som handlar om just det, en liten flicka som sliter så med sin snällhet att hon bokstavligt smälter in i tapeten men det är ju en helt annan historia).
viviane elisabeth fauville är väldigt trött och väldigt instabil, som en blir av att bli förälder och att hon dessutom precis genomgått en motvillig och knäckande skilsmässa från dotterns far gör naturligtvis inte saken bättre. Hon tänker en del kring hur i hela världen hon ska hantera och orka och vara en god mor. Hon pusslar och snickrar en verklighet i sitt huvud som kanske inte alltid är överensstämmande med det som verkligen händer.
Jag gillar den här boken väldigt mycket, delvis för att jag läste den på bästa tänkbara sätt under en enda sittning, vilket låter sig göras då boken är 111 sidor kort. Ensittningsläsningen gör att intensiteten kommer till sin rätt och det är lättare att hänga med i alla perspektivbyten och svängningar. En helomvändning är lättare att hantera om en minns vad som hände innan även om det ligger i den här bokens natur att läsaren inte ska hinna med, lika lite som huvudpersonen.
viviane elisabeth fauville av Julia Deck. [Sekwa]
Finns också som e-bok!
Är en sällan upplevd lyx det där med att verkligen få sträckläsa, något som många böcker skulle må bra av. Inte minst om det är sådana tvära kast.
Det är en sällsynt lyx, härligt när en får till det 🙂