Jag har ju precis underhållit en liten förkylning, en sån där av hosta lungorna ur kroppen-karaktär. En sån en borde vårda lite tidigare än en gör… Men nog om det nu, det ni bör få veta är förstås hur jag, ur fiktivt perspektiv, hanterade min sjukdom. Jo… Jag ägnade segkvällarna förra veckan åt att läsa en massa barnböcker vilket (tillsammans med lite sparade recensioner) kommer resultera i en renodlad barn- och ungvecka här på bloggen nästa vecka.
Och så tappade jag visst greppet om det där att se tv-serier efter er röstning, slängde mig över säsong två av Veronica Mars, såg elva avsnitt den dag jag var hemma från jobbet och resten under helgen så nu kan jag glatt ägna mig åt att inte se tredje säsongen innan jag i alla fall hunnit se Mitt så kallade liv. Sen började jag läsa första boken om Stephanie Plum också, och tryckte i mig Lena Anderssons augustnominerade Egenmäktigt förfarande som jag inte gillade alls till skillnad från resten av mänskligheten. Ska försöka formulera mig kring alla dessa fiktiva sjukupplevelser vad det lider. På det hela taget måste jag nog säga att denna sjukdomsupplevelser blev rätt ok, men jag är ändå mycket positivt inställt till att det är över för den här gången… Hur har ni det med höstförkylningarna?
jag och sjuåringen hostar i kapp men hon börjar låta lite mindre lungsjuk så det finns hopp. Jag har iaf burit hem halva min biblioteksfilial så får jag bara lite läsro så kan det nog arta sig.
Det är lite besvärligt det där när en inte kan utnyttja sjukdomen till att läsa, när en exempelvis är för sjuk eller vårdar likaledes sjuka barn. Hoppas du får läs- och rekreationstid snart!
Jag har haft en långdragen, men familjen i övrigt har klarat sig. Nyfiken på vad du tyckte om boken på bilden, har köpt men ännu inte läst.
Familjen har klarat sig relativt bra här också, tack och lov. När det gäller boken så tyckte jag mycket om den, blev inte alls skrämd men önskade mig lite fördjupning i vissa delar. En utförlig recension är på g och publiceras i nästa vecka 🙂