Rubinröd av Kerstin Geir är ganska uppskriven va? I alla fall har jag fått för mig att den ska vara något alldeles utöver det vanliga. Det kan definitivt vara förklaringen till min lilla läsningsbesvikelse.
I Rubinröd möter vi Gwendolyn – en tjej, boende i London, med minst sagt intressanta gåvor. Hon ser sånt som inte andra ser och ganska snart visar det att hon kan förflytta sig i tiden också. Hon uttrycker sig på ett sådant där ledigt, slängigt sätt som ungdomar i ungdomsböcker ofta ska göra och jag tycker absolut att det funkar. Det händer till och med att jag skrattar åt hennes sarkastiska anmärkningar och det är mer än jag räknat med faktiskt. Jag trodde nog att det skulle vara mer romantik i boken men blir faktiskt positivt överraskad över att det handlar så mycket om Gwendolyn och hennes väninna (som jag precis just nu pinsamt nog tappat namnet på…). Gideon som också reser i tiden och spelar en stor roll i boken är dock sjukt iriterande och han behandlar Gwendolyn långt ifrån ok. Det är inte utan att jag hoppas på en rejäl näsbränna för honom framöver (hoppas författaren lyssnar på tant…).
Rubinröd är en helt ok bok men så oerhört mycket en inledning till något som ska komma att det är svårt att bedöma den på egen hand. Lite problem har jag med att jag inte inser förrän jag läser att den är skriven för en yngre läsekrets (12-15?) än jag trott. Det är väldigt snällt och ofarligt… Jag kommer nog någon gång att läsa fortsättningen, jag kommer irritera mig över att en viss tråd i berättelsen kommer att vecklas ut precis så som jag tror nu, jag kommer fnysa av irritation när Gwendolyn och Gideon får varandra i sista boken och sen kommer jag undra varför jag la tid på böckerna. Å andra sidan tog Rubinröd en tretimmars tågresa att läsa så investeringen är inte så bedövande stor. Rubinröd-trilogin kan säkert bli en bra helhet, om Geir styr upp lite i kärleksrelationen i alla fall.
Rubinröd av Kerstin Geir. Bonnier Carlsen
Andra om Rubinröd: Tonårsboken, Helenas bokhylla, ihyllan
Jag tyckte om Rubinröd, det verkade vara så bra koncept. Nu läser jag Safirblå och det är inte så bra, bara mycket förvirrad. 😛
Aj då, jag som trodde att det skulle ta sig och till slut utgöra en snygg helhet… Sista boken får vara rejält bra då för att lyfta hela alltet, om en orkar läsa så långt…
Jag minns själv när jag läste den här boken att jag blev förvånad över hur lite romantik det var i den (och tyckte att huvudpersonen var barnslig). Jag håller väl annars precis med dig i ditt omdöme… fast jag kommer nog bara läsa fortsättningen om jag får tag i den på tyska (för jag känner mig så sjukt duktig när jag läser på ett ”främmande” språk att allt blir mycket bättre!).
Ja, tyska kan jag inte så den utmaningen kan jag inte ge mig själv 😉 Vore lite kul att läsa i original dock och få se om känslan är densamma, men, men…
Jag hittade en hel del som jag hade problem med i den här boken, även om den samtidigt verkligen var charmig och trevlig att läsa. Särskilt trist tyckte jag det var att Gwendolyn, som precis som du säger är intelligent och rolig, hela tiden nedvärderas både av henne själv och av omgivningen. Att så många andra som läst boken inte ens lägger märke till den saken tycker jag gör det hela ÄNNU mer tråkigt…
Jag stör mig också på att alla trampar på henne, främst släkten och Gideon då och jag hoppas innerligt att det balanseras upp i resten av serien!
Jag blev inte helt förtjust i den här boken. Jag hade också stora problem med den otroligt dryge Gideon och jag fastnade inte heller för Gwendolyn som jag tyckte var ganska jobbig och flamsig. Men tidsresorna och allt kring det gillade jag, så jag har faktiskt funderat på om jag ska ge mig på att läsa nästa del eller ej.
Har en sett och gillat Doctor Who så kan en inte motstå tidsresorna! Det är anledningen till att jag också säkert kommer läsa vidare någon gång.
Jag har läst hela serien och tycker nog ungefär som du om den första. Det är hela tiden som om man sitter och väntar på att något ska hända, men inget händer… det som är positivt med sista boken är att den har ett slut. 🙂 Men första och andra delen kunde gott ha skrivits ihop till en bok!
Tidsresor är dock ett plus för serien och det är snart den 23:e och tidsresor av andra slag! 🙂
Jag misstänkte det, författaren borde kanske ha lösgjort sig från den här föreställningen som verkar rådande nu, att allt måste vara trilogier… Ser mycket fram emot de stundande tidsresorna (den 23e alltså) 🙂