Dagboksanteckningar från ett källarhål är en bok som jag sett lite varstans men aldrig kommit på att jag måste läsa. Det var det där seminariet på bokmässan (om crossoverlitteratur) som övertygade mig. David Wiberg pratade så fint om hur han ville göra sin karaktär rättvisa, hur han försökt gå in i henne och att det var något viktigt han åstadkommit. Och det är det, himla viktigt och väldigt, väldigt bra.
Mycket av behållningen med ungdomsboksläsning är för mig när jag berörs för att jag känner igen någonting. Det kan vara en känsla, en miljö, en ingivelse. I Dagboksanteckningar från ett källarhål är typ allt ren igenkänning. Den där besattheten, kärleken som överskuggar allt, de märkliga saker Linnea tycker är helt rationella, att sitta på toa hela lunchrasten för att matsalssituationen är för jobbig. De där sakerna som jag ser när jag läser dagboken men som Linnea inte själv ser, om kompisen och hennes relationer, de vuxna som sviker kapitalt och de som kämpar och gör sitt bästa.
Jag älskar den här boken, älskar Linnea, språket, sättet den beskriver vardagen. Jag såg någon på Goodreads som sa att det inte händer någonting i den här boken men jag tycker tvärtom att den på ett fantastiskt sätt skildrar allt det där som är på liv och död i den åldern, allt som är viktigast av allt. Alla detaljerna, hela kampen. Puh så skönt det är ändå att inte befinna sig där längre. Intensiteten!
Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg. Lilla Piratförlaget
Finns som Ebok hos Bokii!