Nu har jag läst Flickan på tavlan, främst av två mycket starkt vägande skäl – omslaget och Bokbabbels hyllning. Och jag gillar boken, väldigt mycket till och med. Samtidigt ligger det något obestämt, skavigt, och gnager i bakgrunden…
På 145 korta sidor träffar vi Ella, lär hon känna en nyinflyttad kille, blir kompisar avståndstagande, anar vi en spricka i gymnastikkompisens yta, köper Ellas föräldrar ett torp, lär sig Ella (den hårda vägen) att det spökar i stugan, träffar hon några åldringar och får vi möta den olyckliga flickan på tavlan. Jag älskar verkligen varenda berättelsetråd i den här boken och hade önskat att i alla fall få följa någon till slut. Hur ska det gå för Dylan? Kommer Ella fortsätta med gymnastiken? Vad är det egentligen som sker i kompisgänget? Vad händer med torpet och flickan och…? Kommer det en fortsättning eller måste jag helt enkelt leva med att ha fått en inkik i Ellas liv och sedan klara av att lämna det vid det?
Flickan i tavlan är en fin liten bok, till skillnad från Bokbabbel blev jag inte det minsta rädd men det gick bra ändå…
Flickan på tavlan av Rebecka Åhlund. Rabén & Sjögren
Finns också som Ebok hos Bokii.se
Haha, jag är så skraj att det är pinsamt! I böcker får morden vara hur creepyga som helst (undantag Bolton i Cambridge, då blev jag rädd), men så fort det börjar andas övernaturligthet börjar jag darra 😀
Men fint att du gillade! Jag skulle också gärna läsa mer, men å andra sidan kan jag ibland känna lite övermättnad vad gäller just bokserier. Som om en bok inte skulle räcka liksom
Jag är faktiskt ganska svårskrämd när det gäller läsning, filmer och skogspromenader ska vi dock inte prata om, inför dem faller jag ihop i en skräckhög för minsta lilla 😉
Jag vill egentligen inte alls ha en fortsättning på boken och tycker verkligen att det gått inflation i serier (allt är ju trilogier nu förtiden, minst). Men jag vill ju veta hur det går… De är ju så levande i mig efter läsningen att jag omöjligt kan acceptera att de skulle vara på låtsas och alltså sakna fortsatt liv…