BBC-drama med kärlek och klasskamp, baserad på stor fet litterär klassiker. Dessutom en prisad tv-filmatisering (bästa drama och bästa skådespelare på BBC). Det här kommer bli perfekt tänkte jag övermodigt till en början, sen såg jag North & South och… Låt oss följa mina tankar episodvis till en början (Obs! Grov spoilervarning!):
Episod 1: Åh, men det här kan nog bli något. Politisk förståelse för de utsatta, fattigdom som fattigdom enbart kan bli i England och lite lurande kärlek i bakgrunden. Lovande!
Episod 2: Eh? Varför står de så mycket och tittar ut genom fönster med svårmodiga ansiktsuttryck? Alltså, väldigt mycket, säkert minst tio gånger i avsnittet. Varför är det politiska så ytligt, varför i herrans namn går strejkarna tillbaka till fabriken och WHY oh WHY blir han helt plötsligt kär i henne? Ok att jag fattar att han vill ha en kvinna som säger vad hon tycker och det var svårt att uppbringa på den tiden men hon har ju bara varit spånig och dryg hittills. Om han nu vill ha någon som sin mamma (what´s up med det insectuösa förhållandet förresten, hade kunnat bli ”intressant” om det utvecklades men det gör det inte för de står bara vid fönster och ser svåra ut) så borde det finnas mycket bättre val. Men det är ju synd om henne förstås och kvinnor som det är synd om kan man ju ta hand om… Blärk! Men jag tittar förstås vidare.
Episod 3: Dagens insikt – alla skådisar har tagit skådespelarlektioner hos Joey i Vänner, de kör den där ”smell the fart”-minen hela tiden!
Episod 4: Lite bättre ändå. Handlingen är väldigt märklig och svajig (folk bara råkar dyka upp) och fönster har fortfarande en märklig dragningskraft på alla men slutscenen är ju lite söt ändå…
Ja alltså, mitt helhetsintryck då… Det här är delvis så totaldåligt att det blir bra/roligt. Men inledningen och avslutningen räddar faktiskt den här serien från att bli ett totalt magplask. Men bra är det inte… Och när det gäller de där priserna, låt oss säga att 2004 inte kan ha varit ett bra år för BBC…
Jag som fullkomligt älskar den. Eller är det Richard Armitage jag älskar, egentligen? Boken har helt klart ett annat djup än serien och Thornton kommer så klart på att han är kär i henne när hon nästan dör. Så klart. 😛 Haha, jag har inte ens reflekterat det där över fönstertittningen förrän du sa det… 😛
Så klart är det så 😉 Ett litet tillbud inverkar ju alltid positivt för kärleken… Visst är inte heller jag helt immun mot Thornton, men han är lite stel och träig för min smak…
Det kan vara så att jag är född i helt fel århundrade… 😛 och land för den delen. 😉
🙂
åh just det, du skulle kunna ge The Paradise en chans också. Andra säsongen går i England just nu. Baserad på Emilé Zolas The Ladies Paradise, men verkligen twistad. Mr Moray, det är allt jag säger…
Tack för tipset, den ska jag absolut kolla upp!