50 år med The Doctor – ett jubileumsavsnitt

Jag tänker inte recensera ett enda avsnitt för då blir det spoilers en masse. Jag tänker säga något om mina upplevelser och känslor inför Doctor Whos femtioårsjubileumsavsnitt. Något kort bara.

50_angiv.JPGDet är emellanåt väldigt svulstigt, måste kanske vara det men blir lite för mycket för mig. Det är väldigt fint när gamla doktorer kommer tillbaka (såväl nygamla som gammelgamla) men det är lite väl over the top när de ska kliva fram i gemensam tropp till pampig musik. Men det får jag väl hacka i mig. Jag har lite problem med de här gliporna i berättelsen, att tidslinjer plötsligt kan korsas och det här med fixerade punkter i tiden verkar helt bortsuddat. En engelsk drottning som förvandlas till ett väntande våp (varför måste alla dessa kvinnor vänta på Doktorn hela tiden?) känns också väldigt onödigt. Med det sagt så måste jag ändå tycka att avsnittet blir lyckat. Jag saknar Eccleston där på slutet men i övrigt kan jag inte tycka att något egentligen fattas. Kanske är det annorlunda för de som sett de äldre säsongerna, som jag planerar att ge mig på snart. 

Nu ser jag fram emot julspecial, regenerering och Peter Capaldis intåg i manegen. Jag tror att det kan bli bra det här, om bara kvinnorna kan få skaffa sig ett liv och sluta vänta hela tiden…

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.