Jag väljer att kalla det här inlägget: “favorit i repris, fast nytt! Eller Gott nytt år!”

Förra nyåret intervjuade jag mig själv här på bloggen och varför överge ett vinnande koncept? En gång per år kan vi väl hänge oss åt internintervjuer eller vad tycker ni?
Verkliga Helena: 2012 var ju ett fenomenalt år för Fiktiviteter, hur har 2013 hållit måttet tycker du?
Fiktiva Helena: Mycket bra! Jag har kört på med mina temagrejor, en dag om Jane Austen, en dag, tillsammans med Beroende av böcker, om WM3, en helg om Stephen King och en egen tv-seriehelg. Jag gillar teman helt enkelt, och projekt. Och så älskar jag att blogga socialt, tillsammans. Bokbloggare mot rasism var till exempel en jättefin upplevelse där vi satte ner foten tillsammans. Min och Enligt O:s samläsning av Gone girl var en höjdpunkt just för att det är så himla kul att göra tillsammans. Jag hoppas på ännu mer sånt framöver. Året har varit väldigt varierat, mycket tack vare ett läsflyt utan stopp, och så har jag ju blivit nominerad igen…
Helt ärligt, blir du inte i alla fall lite sur när du inte vinner?
Helt ärligt, nej!
På riktigt?
Ja, på riktigt! Ska jag berätta hur jag kände när jag inte vann, på riktigt?
Ja!
Jag kände mig lättad. Jag hade blivit nöjd vem som än vunnit för bara bra bloggar var nominerade men Marcusbiblioteket är ett riktigt favorittillhåll som jag faktiskt själv nominerade till priset och som jag unnar segern av hela mitt hjärta. Den där lättnaden kom troligen av någon sorts dålig självkänsla, det finns ju så många andra bra bloggar (jo jag är själv övertygad om Fiktiviteters förträfflighet men jag kan också förstå om inte andra delar min känsla där) som inte blev nominerade och jag har blivit nominerad två år på raken, är det rätt och riktigt det? Jag är väl rädd för att folk ska sitta hemma och muttra och inte gilla mig helt enkelt… Det blev liksom väldigt mycket lättare att blogga när priset var fördelat.
Du är inte lite knäpp du!
Nej.
Är du lite bortskämd nu och kräver ständiga nomineringar och hedersomnämnanden för att skriva en endaste rad till, eller för att känna dig uppskattad?
Naturligtvis! Nomineringar, hedersomnämnanden och champagne till frukost varje dag, minst 😉 Nej, men jag uppskattar förstås att de som läser gillar det de läser. Utan diskussionerna i kommentarerna här på bloggen, och i andra sociala medier så vore det helt enkelt inte alls särskilt roligt att göra Fiktiviteter. Men det handlar nog mer om det där som jag nämnde tidigare, att skapa tillsammans, än uppskattning av just mig…
Ditt läsår har varit fenomenalt vad jag förstått, berätta!
Ja, jag har sluppit dipparna totalt. Februari gick bra och sen har det rullat på. Nu i slutet av året har det saktat ner lite men jag har ännu inte drabbats av den stora oviljan inför böckerna som alltid brukar drabba en liten stund per år annars. Jag har läst smått fenomenala 130+ böcker i år vilket naturligtvis betyder att jag läst sjukt mycket bra och hittat många nya författarfavoriter.
Vad är det bästa du skrivit under året då?
Ingen som helst aning, det mest känslomässiga och genomarbetade jag skrivit är min recension av Kroppspanik men om den är bäst vet jag inte. Det får andra avgöra.
Hur skulle du sammanfatta 2013 som bloggår, med ett ord?
Intensivroligt
Några önskemål inför 2014? Några ambitioner? Nyårslöften?
Jag vill utmana mig själv, jag vill utvecklas utan att drunkna. Jag vill bara läsa längtansböcker och undvika långa och stora utmaningar. Jag ska fira femårsjubileum med buller och bång och ha sanslöst himla roligt!
Ska vi avsluta här och önska alla ett riktigt gott nytt år då?
Det gör vi – Gott nytt år!

6 Replies on “Jag väljer att kalla det här inlägget: “favorit i repris, fast nytt! Eller Gott nytt år!”

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.