Nyckeln

So long Engelsfors, jag kommer att sakna dig!
Det är alltid väldigt dubbelt att slå ihop sista boken i en riktigt älskad serie, att få veta hur det slutar är förstås alltid trevligt men det där med avsked är så sjukt jobbigt. Det är en sån himla tur att en bokserie kan återbesökas så lätt.

Eftersom de flesta läst en eller några delar av Cirkel-trilogin eller åtminstone har grundläggande koll på böckerna så säger jag ingenting om handlingen så har jag ingenting sagt, vi kör helt enkelt på gränsen till spoilerfritt. 

Jag tycker att det är så imponerande snyggt berättat det här, de olika planen vi får befinna oss på, hur författarna får tiden att passera och oss att få veta allt utan att behöva berätta precis allt på traditionellt sätt. Jag tycker verkligen att mycket av det som händer i gränslandet är så hemskt hjärtknipande att jag får hålla tårarna borta mest hela tiden och den som slutligen får mig att gråta är inte den jag trodde när jag gick in i de här böckerna. Jag älskar det, hur också de obegripliga blir förståbara och hur jag hela tiden utmanas, jag som är någon slags blandning mellan Anna-Karin och Minoo kan få känna en djup kärlek till någon som skulle gjort livet totalpestigt för mig om vi gått i skolan tillsammans, jag får förstå. Däri ligger storheten, att få lära sig något nytt om livet och människor när en är 36 eller 16 eller 72. Att lära sig nytt genom att få känna och känna igen.

Nyckeln är den perfekta avslutningen på en perfekt serie, jag hoppades så på att få säga det men kunde förstås inte tro att det skulle funka. Det är inte helt vanligt att serier sys ihop så bra, jag kan på rak arm inte nämna någon trilogi som är så jämn och välskriven rakt igenom, jag hoppas ju på Mantels mäktiga Cromwell-krönika men får lov att återkomma i ärendet 🙂

Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Raben & Sjögren

Länkar till mina recensioner av Cirkeln och Eld!

Boken finns också som e-bok