I en klass för sig

Det är fascinerande det där med haussade böcker. De där som omges av en sorts glans av kvalitet och förväntan, de som tipsas om i diverse sammanhang och som alla talar sig varma för. De som ska få en att äntligen skåda ljuset och gå helhjärtat in i ett författarskap. Så blir de lästa och visar det sig vara en bra läsupplevelse men likväl inget mer än en bok.

Missförstå mig inte, att vara en bok är ingen liten sak men när förväntningarna är överjordiska och upplevelsen sen är ganska vardaglig och prosaisk. När boken är ok men inte jättemycket mer. När det är bra och mindre bra sådär blandat som det brukar vara i romaner och framförallt i debutromaner. Då blir läsaren kanske lite besviken, på ett orättvist sätt.

Men I en klass för sig är en bra bok, en bok jag tyckte om att läsa och som jag sögs in i. Om huvudkaraktären tycker jag väldigt illa, vilket väl är meningen. Om killen hon är hopplöst kär i tycker jag ännu mer illa och ändå känner jag igen dem förstås, de känns mycket verkliga även om jag nog tror att folk i allmänhet utvecklas en del under de där åren… I en klass för sig är internatskoleböckernas internatskolebok och jag gillar den men den är långt ifrån bästa läsupplevelsen för mig. Det är en bok, en helt ok bok, helt enkelt gott nog.

I en klass för sig av Curtis Sittenfeld. Wahlström & Widstrand

6 Replies on “I en klass för sig

  1. Jag började läsa den här boken för väldigt länge sedan men tror inte ens att jag avslutade den. Inte för att jag tyckte att den var väldigt dålig utan mest för att den liksom rann ut i sanden. Jag saknade den inte när jag slog ihop den.

    1. Lite så var det för mig också, det var ingen bok jag tänkte på efteråt även om den var helt ok under tiden. Skönt att vi är två i alla fall, annars har jag bara hört lyriska lovord!

  2. Och jag tycker det är en av världens bästa böcker… Hmm, jag tycker inte illa om huvudpersonen heller 🙂 vad intressant att man kan tycka så olika om böcker.

    1. Hm, då kanske det inte alls är meningen att man ska tycka illa om henne… Men jag tycker verkligen att hon är sjukt irriterande. Jag tycker att det är kul och smått fantastiskt att man kan tycka så olika om en och samma bok, det vore så trist annars

  3. Jag minns inte att jag tyckte illa om huvudpersonen, men det var ganska länge sedan jag läste boken, så jag hade kanske läst med andra ögon nu. Var det tio år sedan den kom ut?!
    Konstigt att tiden går och man själv inte upplever att man åldras 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.