Årets första bok inmundigades på förmiddagen den första januari (det skulle alltså kunna konstateras att jag är en smula efter med recenserandet…) och vilken start på läsåret det var. Jag, en bygger på en väldigt cool grundtanke – en huvudkaraktär som egentligen inte existerar på egen hand utan flyttar runt i olika värdkroppar. En per dag. Och så träffar hen en tjej och blir kär. Den där kärlekshistorien är förvisso en drivkraft för En att undersöka sin verklighet men jag hade faktiskt kunnat leva utan den. Det riktigt intressanta i den här boken är alla funderingar kring det moraliska i vad En kan göra i en annans kropp, vilken rätt En har. Och de filosofiska spörsmålen.
Jag älskar det aldrig tillkämpat queera, att En ibland är biologisk kvinna, ibland biologisk man, ibland har snopp men identifierar sig som kvinna, är hetero, eller homo utan några höjda ögonbryn. Det är fantastiskt fint och naturligt. Jag, en är en bok som behandlar alla de här frågorna utan att göra någon stor poäng av saken, utan att hålla andan och vänta på beröm. Levithan är ju alltid bra, här är han viktig också. Och rejält välskrivet är det. Bättre kunde min början knappt ha blivit.
Jag, En av David Levithan. X-publishing
Jag startade året med Steglistan och sedan En. Ok kan man säga.
Steglitsan har jag inte hunnit fram till än men snart, snart. Din början bådar mycket gott för resten av läsåret!
Visst är den bra! 🙂
Så himla!
Jag tyckte också mycket om den! 🙂
Låter som en riktigt intressant bok.
Tack för tipset
Varsågod 🙂
Och slutet, jag börjar nästan gråta bara jag tänker på det.
Jag vet!