Ännu en sån där trilogi

Jag vet att jag är orättvis nu, jag har ju ändå valt att läsa alla tre böckerna (till stor del under en instängd vab-period i ett förtvivlat försök att avvärja den sorgsenhet Philip Seymour Hoffmans död lämnade mig med), men hur mycket sånt här behöver det skrivas egentligen?

Matched-serien är berättelsen om Cassia som lever i ett samhälle där överheten bestämmer allt – vad de ska äta, jobba med, vem de ska gifta sig med, antalet barn och tidpunkten när de ska dö. Allt som går utanför detta bekämpas och ska aktivt förträngas. Det är en förfärlig Kallocain-värld där medborgarna är oförmögna att se det förfärliga. Cassia blir dock snart varse att något är fel. Det är hennes tur att bli matchad, alltså få sig en make tilldelad. Men något går fel. Kärleksförvecklingar uppstår förstås liksom en sort rebellisk resning. Det är inte originellt men det är helt ok bra i alla fall i första boken. Anledningen stavas familj. Det är väldigt intressant att se dynamiken i familjen, pappan som döljer och avviker, mamman som försöker göra det rätta, lillebror som har så svårt att passa in och så Cassia som slits mellan sina lojaliteter. Det finns en farfar också som påverkar hela handlingen och också mig. Det är väldigt fint.

Kärlekshistorien mellan Cassia och grannpojken å ena sidan och Cassia och konstälskaren/utbölingen å andra sidan är lite trött tycker jag. Jag orkar inte ens inordna mig i ett team någonting. Jag säger som jag brukar säga – välj dig själv Cassia så löser sig nog resten själv. 

Första boken i serien är som sagt helt ok, andra, Crossed, är betydande långtråkig och berättas dessutom växelvis av Cassia och ett av hennes kärleksintresset vilket gör det hela väldigt ryckigt. Den avslutande Reached har hela tre berättarröster vilket splittrar ännu mer men det händer en del och problematiseras mycket vilket jag gillar, liksom det där tveeggade i förtryck och resning som är min favoritingrediens i Hungerspelen och så också här.

Matched (Matchad), Crossed (Korsad) och Reached (Utvald) av Ally Condie. Dutton (Raben & Sjögren)

2 Replies on “Ännu en sån där trilogi

  1. “Välj dig själv så löser sig nog resten själv”. Kunde inte sagt det bättre själv! Med tanke på att det nuförtiden finns så många (dystopiska) framtidsberättelser om starka tjejer så är det förvånade att nästan alla dessa tjejer är så svaga i området kärlek. De är fullt kapabla att förändra samhällssystem men blir ändå babblande idioter när “Mr Right” står framför dem.

    1. Men precis, kärleken förvandlar de flesta dystopitjejer, som är förmögna att störta en regim, till obeslutsamma idioter. Mycket märkligt och mycket tråkigt, inte minst när en vill tipsa unga om att läsa något riktigt bra om tjejer som kan och så följer det med på köpet. Tack och lov finns det undantag, det här är tyvärr inte ett av dem då.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.