Jag har egentligen inget negativt att säga om Ia Genbergs Sent farväl. Ingenting alls, utom att det inte är min kopp te.
Mia ser Marias dödsannons i tidningen som råkar ligga på badrumsgolvet. Minnen och nutid blandas snart samman och Maria tvingas ta tag i sorgen efter sin vän men också efter det som var och gick förlorat (som det väl alltid gör). Sent farväl är rakt igenom välskriven och ämnet är förstås allmänmänskligt men jag känner aldrig att vi fastnar för varandra. Kanske är det det faktum att jag aldrig haft en sån vänskap som gör det, kanske att jag tycker att kringberättelsen känns aningens lite tillkämpad. Jag kan uppskatta ordvändningar men jag känner inte att boken egentligen någonsin griper tag. Vi är inte på samma plats boken och jag men jag är helt övertygad om att för den som den talar till är den en fantastisk liten pärla. Läs och se om ni kanske är ett perfekt par!
Sent farväl av Ia Genberg. Weyler förlag