Fittstim, the real story

Jag orkade inte se mer än tio minuter av det där famösa tv-programmet vid namn Fittstim innan jag fick spel och därför har jag ingen aning om ifall det gjorde någon sorts poäng bortom ”feminister – är inte det såna där med orakade armhålor?”. Det är möjligt, jag orkar inte ta reda på det. 

Ja, ja det blev ju en sjujäkla debatt i alla fall där det som vanligt blev för mycket till slut. 

Hur som, jag bestämde mig för att läsa den riktiga Fittstim, boken. Den som Belinda Olsson hävdar startade en helt ny våg av feminism. Det gjorde den ju inte men den var viktig, i framkant och den är fortfarande väldigt glödande och intressant. Och sorglig. Det är inte möjligt att någon som varit med och skrivit den, eller hållit med om det som står i den, kan luta sig tillbaka, tycka att allt det är överspelat och undra om inte feminismen gått för långt. Att få alla de här exemplen, och känna igen så mycket av det, om hur det är att vara ung tjej i det här fantastiska landet. Visst har många andra det mycket värre men vi slåss ju för dem också, och för oss. Det finns ingen anledning att acceptera att våra barn mår dåligt för att andra barn har det ännu sämre. Precis som det inte finns anledning att acceptera en patriarkal struktur för att det finns en annan patriarkal struktur som är värre. Fittstim är en viktig bok, läs den och bilda dig en egen uppfattning. Vi måste helt uppenbarligen höja våra röster för att höras.