Det här med vampyrfilm del 2

Vi har pratat om det här tidigare, att jag har så evinnerligt svårt att tycka om vampyrer på film. De blir så lätt för fåniga/synliga/ologiska. Med netflix har jag haft två nya filmupplevelser. Och de är ypperliga exempel på hur vampyrfilm kan göras bra respektive dåligt.

Fright night

Den här filmen har två stora plus – bra skådespelare och deras förmåga till självironi. När larger than life-vampyren flyttar in som granne kan det bli hur fånigt som helst men i Fright night fungerar det tack vare förmågan att inte ta egentligen någonting på så förtvivlat stort allvar. David Tennant återfinns i en något annorlunda roll, Toni Collette är som vanligt sevärd, före detta kompisen och looser-nörden Ed kan vara en av de roligaste och mest misslyckade karaktärer som skrivits och Colin Farrell är fenomenal som oerhört ond onding. Mitt enda minus är att kvinnosynen mot slutet är rätt unken, möjligen är det en otydlig blinkning till genrens traditionella syn på kvinnor som slampor och offer men det räcker inte riktigt med ett försök.

30 days of night

Här har vi istället ett gäng stela skådisar som stirrar ut i luften, ofta. Det är mycket eftertanke på ytan här, utan egentlig tanke. Och vampyrerna är totalt ologiska och fåniga (det där väsande språket de har, ska det vara skräckinjagande eller?) och så är det blod, blod, blod och blod. Det enda som får mig att bli obehagligt berörd är det där hunddödandet i början och det känns bara onödigt och äckligt. Jag som är så lättskrämd borde verkligen bli skrämd i alla fall en gång av en sån här film, istället skrattar jag trött (möjligen är trött nyckelord här, det är möjligt att jag gillat något med den här filmen om jag varit piggare när jag såg den) åt stelheten flera gånger. Jag tycker att det här är (nästan!) sharknado-dåligt* men utan charmen.

* Sharknado har jag också hunnit se sen netflix och jag ingick någon slags äktenskap. Och det är en dålig film på riktigt det, sanslöst dålig. Så dålig att det blir bra. Se den, det är en fantastisk upplevelse!

7 tankar på “Det här med vampyrfilm del 2”

      • Var ju tvungen att se nya Fright Night efter att du skrivit om den! Och jag gillade. 🙂 Speciellt kul var det när Chris Sarandon, som spelade vampyren Jerry i originalet från 1985, dök upp i en liten roll.

        Svara
        • Hm. Svårt att säga. Tror inte jag sett originalet sedan tonåren och DÅ vet jag att den skrämde mig ganska mycket. Fast frågan är om den skulle göra det idag. Får nog se till att se om den så snart som möjligt!

  1. Yay, roligt! Läste mina första vampyrromaner förra året (Interview with the Vampire och Svulten) och nu ser jag om Buffy för sjuttioelfte gången, så jag känner mig liksom lite lagom upptinad gentemot vampyrer för att faktiskt försöka se någon film 😉

    (Men lol för allas kommentarer om Fright Night på Piratebay. Folk HATAR den filmen xD )

    Svara
    • Måste läsa kommentarerna! Interview with the vampire är förresten en av få filmatiseringar som håller också i min kräsna värld, den kan du se 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.