De röda kattorna

Säv, säv, susa,
våg, våg, slå.
I sägen mig var Ingalill
den unge månde gå?

Av alla de poesistycken Maria Lang använt och introducerat för mig (japp, hon var min huvudsakliga dealer på poesi där ett tag) så är det säv och våg och Ingalill som sitter djupast i mig. Den är så fasansfullt hjärtskärande vacker. Så grym i all den där enkelheten.

Möjligen är det också den mest välfunna för att beskriva boken till vilken den är knuten. De röda kattorna är våldsamt enkel, sorglig och hjärtskärande.

Jag har en återkommande plan varje sommar att jag ska företa en resa i de röda kattornas spår och göra ett fotografiskt inlägg här på bloggen. De röda kattorna springer nämligen omkring i min hembygd. Människor som nämns existerar i min verkliga begreppsvärld. Hotellet där en del av handlingen utspelar sig är beläget alldeles bredvid det hus där jag växte upp och mina föräldrar fortfarande bor. Alster och Mårbacka och de storheter som hör hemma där är mina barndomsvänner. Gustaf och Selma som berättade sagor för mig redan när jag växte upp. Jag ska göra det inlägget i sommar.

De röda kattorna är inte Maria Langs bästa bok (den är helt ok), men det är nog den som ligger närmast mig. Allra närmast mitt hjärta. Och med den och säven och vågen och Ingalill avslutar jag den här fantastiska Langhyllardagen. En ordentlig sammanfattning kommer på måndag som ett sista hurrarop på den verkliga hundraårsdagen.

Säv, säv, susa,
våg, våg, slå.
I sägen mig var Ingalill
den unge månde gå?

Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.

Det voro henne gramse vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.

De voro henne gramse för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.

De stucko en ögonsten med tagg
de kastade smuts i en liljas dagg.

Så sjungen, sjungen sorgsång.
I sorgsna vågor små,
säv, säv, susa,
våg, våg, slå!

Gustav Fröding, ur Nya dikter (1894)

 

 

5 Replies on “De röda kattorna

  1. Jag är så glad att du skriver om De röda kattorna. Förra året läste jag alla Maria Langs böcker högt för mina föräldrar med start nån gång i april och jag tror vi klämde den sista dan innan nyårsafton. Det var ett ständigt bokbörsen-letande efter kompletterande volymer, och vi har faktiskt sparat en, den sista Puck-boken, att läsa till midsommar i år. Maria Langs böcker lämpar sig oerhört väl för högläsning upptäckte jag. Min pappa råkade 2011 ut för en allvarlig vårmiss, och drabbades av syrebris i hjärnan, och förlorade mycket av sin talfömåga och även till viss del rörelsefömåga. Men han kämpar på, och vi har skött om honom hemma i tre år nu. Förr året började jag läsa högt för honom för att öva språket, kom fram till att svenska fetiotalsdeckar var en lagom full genre med igenkänningsfaktorer från hans barndom, och inte allt för komplicerade handling och intrig. Lang blev den stora favoriten. Jag läste henns som tonåring för tjugo år sedan, slukade henne då och alltid haft “fond memories” av Christer Wijk sen dess, men nu har hon börjat betyda så mycket mer. Hon blev en länk till mina föräldrar, en bild av Sverige genom över 40-år. En upplevelse av samtiden genom en åldrande lite lätt excentrisk dams penna. Det var underbart! Och den boken som finns kvar mest efter förra året är för mig De röda kattorna. Kanske för att den känns så fristående, och samtidigt liksom kvintessen av Maria Lang? Denna resa genom svensk klassik poesi. Kapitlet med natten på Mårbacka fick mig att få rysningar när jag läste det, SÅ himla bra skrivet. Det blev nått mer och större. Kanske var det också så att omläsningen (och nyläsningen såklart, hade nog bara läst max 20 av 42 titlar förut) gjorde att jag hittade tillbaka till den svenska litteraturen i stort tack vare Maria Lang. I så många år har jag nästan bara läst engelskspråkig litteratur. Det var fint att hitta Fröding och Karlfeldt och Lagerlöf igen, och känna att det fanns kvar där någonstans. På måndag tänker jag läsa den högt för pappa igen, han har inget val, dags för lite fler röda kattor..

    1. Så fint att ni har kunnat hitta sånt värde i Langböckerna tillsammans! Jag kan verkligen förstå att de lämpar sig som läsning för någon som kan känna igenkänning i tiden och som inte riktigt orkar med det allt för komplicerade. Det blir liksom en förlängning till alla oss som läser Lang som medicin.

      Det finns en väldigt speciell stämning i De röda kattorna och den där Mårbackanatten är väldigt tydlig för mig också, så spöklikt fantastisk. Jag har hittat mycken poesi med hjälp av Langs böcker och det är alltid lika roligt att hitta andra som har samma upplevelse 🙂 Jag hoppas ni får en fin läsupplevelse med kattorna igen imorgon!

  2. Eftersom jag älskar opera var mitt val av tema ganska givet men något annat jag funderade på var poesin och de litterära citaten. “Kung Liljekonvalje av dungen” är en av mina älsklingsdikter (finns tonsatt för kör – underbar) men även denna är ju väldigt bra.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.