Mördaren ljuger inte ensam

Jag kan omöjligt veta hur många gånger jag läst Maria Langs debutroman Mördaren ljuger inte ensam. 20 gånger? 30? det är i alla fall väldigt många gånger och varje gång blir jag lika förälskad.

Det beror inte på morden eller intrigen utan uteslutande på karaktärerna och hur de presenteras. Puck som redan från första stund lovar att bli den där perfekta kompisen genom serien, den som ser och analyserar fram det jag ligger steget efter med. Eje som är så fantastiskt nallemysig och trygg, och professorstorr på det charmiga viset. Och Christer som ordnar biffen, och att ingenting blir ordnat.

Jag älskar de där middagrna där diskussionerna flyger kring akademiska ämnen, poesi och passion. Som jag skulle vilja vara med ibland! Och det är nog där det ligger, det känns verkligen som att jag förflyttas till den där ön, sover i de där små gästrummen och hör folk smyga omkring i buskarna, älskande, mördare. Och jag vill inte vara någon annanstans trots att det är otäckt.

Mördaren ljuger inte ensam är den bästa av Langs böcker och min favorit, den bok jag bär allra närmast hjärtat. Men det var långt ifrån mitt första möte med Lang. Den allra första var den bok som jag skriver om om en liten stund – Kung liljekonvalje av dungen.

1 tanke på “Mördaren ljuger inte ensam”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.