Bödeln som kristus. Mänskligheten som blodtörstande och bödeln som lagd under ok, jag älskar glidningarna hos Pär Lagerkvist! Jag som dras mot skiftningar i ont och gott hittar alltid det jag söker hos Lagerkvist. Vad är ondska och vem är jag eller du att bestämma vem en annan människa är?
Bödeln är i den här boken den gestalt kring vilken allt kretsar, han finns där, sitter vid sidan av och blir talad om. Och runt omkring samlas mer eller mindre förtappade människor och talar om sin egen godhet och om ondskan som finns där ute och som rört vid mästermannen. Det är krypande gruvligt, förfärligt att se mänskligheten som Lagerkvist visar den. Som jag ibland i min mörkaste svartsyn ser den. Oss.
Jag har alltid fascinerats av bödlar och hur samhället ”räddade” en människa, tvingade honom att göra skitjobbet och sen stötte ut honom när rädslan för att han utförde arbetet blev för stark. Jag har också fascinerats av människan, han som levde i stugan bortom byn och förde dömda till döden. Hur levde han? Hur tänkte och kände han? Vem berättar hans historia? Pär Lagerkvist gör det inte, Bödeln är mer en berättelse om samhället. Jag skulle önska att en historiker kunde hitta dagböcker som inte finns och skriva en bok om en bödel, en enda mästerman bland historiens hundratals. Jag vill veta mer om mannen än om idén, även om idén också jagar mig. Om Anders Gustaf Dahlman vet jag en del och det är intressant i sig men han levde i en tid då allt var mycket industrialiserat, visst var han kanske inte allas bäste vän men han var i alla fall en del av samhället. Hundra år tidigare var skarprättaren inte det. Mannen som brände häxan, avlägsnade barnamörderskans huvud och högg handen av tjuven. Jag vet att det är ett utslag av min makabra sida, som jag fick utlopp för och som drev mig under de där åren när jag forskade om mord och mördare, men jag är obönhörligt intresserad av vad det gör med en människa att avsluta en annans liv.
Bödeln är en djupt intressant bok, den berör mig mycket (men inte riktigt lika starkt som Barabas). Den är ständigt aktuell även om den rör sig i medeltid och sin egen nutid med en tydlig släng mot nazismen. Den är allmänmänsklig och tidlös, den handlar om oss. Människorna. Vi som tror att vi är så jäkla bra. Ursäkta mig, jag ska gå och gråta en liten stund nu.
Bödeln av Pär Lagerkvist. Brombergs
Vilken fantastisk text. Känner att det här är en bok jag verkligen borde läsa, inte minst för att jag gillat annat av Lagerkvist och för att jag också är fascinerad av det mörka, det makabra, det oförståeliga.
Tack! Ja, du måste läsa Bödeln, själv letar jag mig också vidare bland Lagerkvists böcker och älskar det svåra, mörka och komplexa. En riktig favoritförfattare att återvända till!