Prodigy

Jag var inte helt förtjust i den första boken i den här serien, Legend. Inte så att jag ogillade den men den kändes skriven, läst och gjord redan. Jag såg liksom inte riktigt vitsen även om jag hetsläste den i höstas. Men Prodigy, shit vad bra den är! Nu ser jag äntligen vitsen, det här är en fantastisk bokserie och faktiskt inte alls en kopia av alla de där andra.

I Prodigy får vi möta June och Day igen, efter det som vanligen är slutet, efter att de lämnat det de var tvungna att lämna bakom sig. Nu kan spelet börja och det är väldigt komplext. Inte så att det är svårt att hänga med utan så att det är lätt att se att det är svårt för dem att välja. Svart och vitt existerar inte och överallting ligger ett raster av förtvivlan och, tack för det, mörker. Spoiler! Jag älskar att kärlekshistorien mellan June och Day får vara rätt diffus, alltid i bakgrunden och att den dessutom är allt annat än självklar. De får tänka rätt hårda saker om varandra, de får ta sig rätten att hata varandra en stund och inse att nej, det här kanske aldrig kan bli bra. Och jag är långt ifrån säker på hur det ska sluta för dem, eller ens hur jag vill att det ska sluta för dem.

Den här gången är jag alltså rejält övertygad, jag längtar efter att se var den tredje boken ska föra mig. Kommer jag att bli nöjd?

Prodigy av Marie Lu. Modernista

1 Reply on “Prodigy

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.