Min relation till Neil Gaiman är mer komplicerad än jag skulle vilja. Jag älskar karln, han verkar vara en fantastiskt fin människa med alla de rätta värderingarna och infallen. Älskar! Han har dessutom skrivit två fina Doctor Who-avsnitt och det ska aldrig förringas. Jag tycker mycket om Sandman-serien som jag inte är riktigt färdig med än. Neverwhere tog jag mig aldrig in i, den ska få en ny chans snart, medan Coraline var en fantastisk läsupplevelse. Men sen har vi debaclet med Amerikanska gudar som jag verkligen inte gillade alls. Över huvud taget. Jag blev så förvånad där att jag blev osäker på mig själv. För jag vet att det ju inte är Neil det är fel på. Gissa om jag var lite småskakig när jag gav mig i kast med Oceanen vid vägens slut.
Tack och lov tog det mig inte många minuter att inse att det här var mer min Coraline än min Amerikanska gudar. Oceanen vid vägens slut är sagolik och varm och förvriden och lite sned och alldeles fantastisk fel. Barn som far illa och tvingas slåss mot något ont. Föräldrar som gör de mest förfärliga saker med sina barn utan att kanske veta om det. Och ändå den där värmen, den där tryggheten som vara barnets tillit kan ge. Fantasin flyger genom Oceanen vid vägens slut och jag blir varm av att allt det som jag visste att Neil Gaiman kunde vara får färdas fritt. Det finns inga gränser eller regler, allt går. Gaiman är som allra bäst när han är barn och låter oss läsare också vara det. Jag bestämmer mig omgående för att läsa allt han skrivit för barn och unga innan jag ger Newerwhere en ny chans.
Som ett ps kan jag nämna att jag aldrig kommer glömma den där hemska masken, men jag önskar väldigt mycket att jag kunde. Den är det ultimata beviset för att det är i detaljerna det sitter. Och i den där förmågan att sväva ut i fantasin med hjälp av det ytterst, jätteäckligt, påtagliga…
Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman. Bonnier Carlsen
Ursäkta språket men den här boken var helt jäkla fantastisk! Det bästa han skrivit, enligt mig, och förmodligen bland det bästa jag kommer att läsa i år. Älskar utsattheten, att han fångar den där känslan hur det var att vara barn och utelämnad till vuxna.
Håller med, det är fantastiskt och fasansfullt beskrivet med barnets utsatthet i vuxenvärlden, riktigt jobbigt. En mycket bra bok!
Tyckte också väldigt mycket om den här boken! Kan tipsa om Neverwhere som också är väldigt bra.
Ska testa Neverwhere snart, började en gång men då var det helt fel timing så jag la bort den.
Det är nog rätt många av oss som har läst boken som önskar att vi kunde glömma bort masken. Jag höll på att spy när jag läste det.
Ja fy, vidrigt!
Kul att hitta denna blog! Nu skriver jag genast upp Neil Gaiman på listan över sommarens böcker!
Roligt att du hittade hit! Hoppas du gillar Gaiman!
Jag gillade Coraline men tyckte att American Gods var ännu bättre. Oceanen… tyckte jag mycket om, inte minst för det där magiska vänskapsbandet som är en sådan underbar ingrediens i böcker med barn i huvudrollerna. Neverwhere bör komma till ett postställe nära mig i veckan.
Vi har lite olika favoriter men gillar ändå samma saker vad det verkar, det finns så mycket hos Gaiman att falla för. Jag är egentligen mest fascinerad av hans Sandman-serier men kan inte säga att de är fantastiska rakt igenom, lite ojämnt men på toppen är det verkligen oslagbart bra.
om du gillar hans mer sagobetonade historier ska du absolut läsa Stjärnstoft. feel good-saga, helt enkelt. vacker. för jag håller med om hans mer ordrika humoristiska berättelser: de är inte alls i samma klass som hans smalare och vassare saker! även om jag iofs gillar dem rätt bra med …
Stjärnstoft är reserverad och på väg till mig på biblioteket 🙂 Tror skarpt på den. Och det jag säger att jag inte gillar så mycket av Gaiman gillar jag ju ändå en hel del, det är ju bara det att jag kräver så väldigt fantastiska saker av honom för att jag vet att han kan förflytta mig till den där platsen.
Jag har nyligen läst ut denna bok och den där masken ja, den var inte att leka med….Ryser bara av att tänka på det. Men boken i sig är en glimrande fantastisk skatt av underbarheter men också med rejäla toner av mörker.
Så är det, det är en fantastisk bok, mörkt glimrande och vacker.
Jo, jag märker ju att jag hade blivit varnad för masken om jag läst det här först… 🙂 Nu sitter jag här på kontorsstolen med fötterna uppdragna under mig och kommer aldrig mer att gå barfota.
Ungdomsboken Kyrkogårdsboken av Gaiman är en alldeles fantastisk bok också – missa inte den! Humor och mystik.
Men du hade ju inte förstått vidrigheten i det även om du läst varningar först, du hade glatt kastat dig in i det ändå 😉 Det får bli skor dygnet runt ett tag… Själv hade jag precis lyckats glömma detta så jag är mycket tacksam för påminnelsen (inte!) 😉
Kyrkogårdsboken ska jag absolut läsa, det är den och Stjärnstoft som ligger näst i kön.