Mina förväntningar på den här boken var verkligen skyhöga, främst på grund av grundförutsättningen – ett liv som levs om och om igen, men också för att den blivit så prisad och omtalad. Jag tror inte bara att det beror på förväntningarna men jag är riktigt besviken faktiskt. Visst är det välskrivet och visst är det bitvis intressant och hänger ihop och är gripande ibland. Men allt för sällan. Jag känner inte särskilt mycket för de här personerna särskilt ofta. Ibland glimrar det till, som när lilla Ursula tvingas leva om samma hemska dagar om och om igen för att dö om och om igen på samma sätt tills hon finner lösningen. Men glimret är för sällsynt, allra mest tycker jag att Life after life är lite som vispad grädde – fluffig och rätt tom. Det är inte dåligt eller bortkastad lästid, men det är så långt ifrån det jag trodde att det skulle vara och det är ingen bok jag kommer bära med mig. En bok i mängden helt enkelt och det trodde jag verkligen inte på förhand.
Life after life av Kate Atkinson. Doubleday
Blev också lite besviken på den just för att jag älskar Kate Atkinson och hade väldigt höga förväntningar. Men det är ändå en bra bok, tycker jag så här med lite perspektiv på läsningen.
Tänker att den egentligen (också) handlar om skrivande och författarens roll som ”gud” i sitt skapade universum?
Den kan absolut ses som en bok om skapandet av liv, såväl sitt eget som författarens och som sådan är den intressant att tänka över. En helt ok är det men jag hade hoppats på så mycket mer…