Paddy Meehan alltså, jag älskar henne bara mer och mer. Och i Sista andetaget har hon blivit vuxen, accepterar sig själv och struntar i att viktnoja hela tiden. Det gör hon så himla rätt i!
Sista andetaget är bäst i serien tycker jag. Läste på Goodreads om någon som inte läst de andra och tyckte att Sista andetaget var trist för att det inte hände något. Och det är ju sant, det händer inte jättemycket. En man med vilken Paddy har ett förflutet blir mördad i bokens första kapitel och sen får vi följa Paddys förtryckta sorg och journalistiska drivkraft att avslöja vad som hände. Det är länge lugnt, stilla, försiktigt, ömsint och väldigt, väldigt fint. Jag vill aldrig att Sista andetaget ska ta slut. Och när den verkligen tar slut är det på ett sätt som jag har svårt att begripa om jag gillar eller inte. Det är helt chockerande.
Jag förutsätter att serien om Paddy Meehan är det bästa Denise Mina gjort men jag ska absolut läsa vidare nu. Nämast med Garnethill som återutges av modernista i höst.
Sista andetaget av Denise Mina. Minotaur
Tidigare böcker i serien om Paddy Meehan: Blodsarv och Vargtimmen
Kanske man skulle ge Mina en chans. Har hört en hel del bra om hennes böcker.
Det tycker jag absolut och iaf Meehan-serien kan jag som sagt rekommendera varmt.