Bokcirkelenkät

Godis.JPG

Idag kör vi bokcirkelenkät på Kulturkollo och Fiktiviteter måste också få vara med!

1. Är du med i en bokcirkel? Varför? Varför inte? (om du är med i en bokcirkel får du gärna berätta lite om den!) Jag leder en bokcirkel på jobbet men privat är jag inte så överdrivet förtjust bokcirklar, läs mer om detta här.

2. Har du diskuterat böcker med andra utan att vara med i en regelrätt bokcirkel? Jag har ju Fiktiviteter och här diskuterar vi böcker allt som oftast. Och så har jag haft minicirklar med Enligt O om Gone girl och Pappersstäder. Och på biblioteket där jag jobbar händer det förstås också att litterära samtal förs, ungefär hela tiden. Och med min man, och med barnen efter kvällsläsningen. Och med katten, och egentligen alla som vill (eller måste) lyssna…

3. Vilken är den bästa boken du cirklat om? Kärleken av Jonas Gardell, möjligen inte den allra bästa boken men det absolut bästa samtalet, blir faktiskt lite tårögd när jag tänker på det… Skrev lite kort om det i ett Kulturkollo-inlägg tidigare idag.

4. Vilken bok var inte alls bra att cirkla om? Jag törs inte riktigt nämna vilken men en gång valde jag en cirkelbok jag inte läst själv först eftersom författaren skulle besöka biblioteket. Ingen av oss lyckades ta oss igenom boken eller begripa den.

5. Bästa tilltugget till boksamtal? Småplock som vindruvor eller non stop eller så. Sånt som inte hindrar samtalet för mycket.

6. Och bästa drycken? På min bokcirkel dricker vi kaffe (kommunal verksamhet ni vet) men jag kan tänka mig att det måste vara vin. Eller en stor kopp te kanske…

7. Vilken bok skulle du vilja bokcirkla om på Kulturkollo? Jag har ju precis börjat cirkla Maken så just nu är det min drömcirkelbok.

Bokcirkla med Kulturkollo!

Kulturkollo.JPG

Den här helgen har vi bokcirkeltema på Kulturkollo! Och så lanserar vi vår allra första egna bokcirkel där vi ska samtala kring Gun-Britt Sundströms Maken. Vi håller till i Facebookgruppen ”Kulturkollo läser”. Häng med du också, det är roligast om vi är många! Och glöm inte att kolla resten av bokcirkelhelgen, vi kommer bjuda på såväl cirklefrälsta inlägg som lite mer skeptiska. Och så blir det en enkät 🙂

Mer information om Maken-cirkeln hittar du här.

Mitt liv som pingvin

Jag har ju läst en del lättsamt på senaste tiden, för jobbets räkning och för min egen allmänbildning. Jag har läst Lärn och Loe och Bivald bland annat och i den sist lästa boken i projektet, Mitt liv som pingvin av Katarina Mazetti, hittade jag äntligen litegrann hem. Det är fortfarande inte så att jag för en sekund vill överge mitt mörker för att läsa mer feelgood men med pingvinerna blev det faktiskt lite feelgood på riktigt.

Det hjälper förstås att jag gillar Wilma och Tomas, jag sympatiserar med dem och blir irriterad när de går ner sig i självömkan. Sen gillar jag Alba också, och Sven, och Lisa. Det är attans inte så lätt att skriva en omtyckningsbar karaktär och att lyckas skriva så många är imponerande.

Mitt liv som pingvin är varm och lättsam på för mig rätt sätt. Det är inte så förtvivlat tillrättalagt, språket flyter, det är inte uppenbart hur det ska sluta och möjligheten att inte minsta lilla tråd ska knytas ihop med en annan finns. 

Att sen Katarina Mazetti visade sig vara en författare som använder uttrycket ”sneaky fucker” två gånger i kapitlen efter varandra var ju närmast lite chockerande. Det hade jag ingen aning om… 

 

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Jag läser ju inte sånt här egentligen, lättsamt, lättsmält, feel good. Jag är en utpräglad feel bad-människa. Det är något som står extra klart för mig efter den här sommaren. 

Naturligtvis är det på ett sätt njutbart att läsa om läsarna i Broken Wheel. Jag gillar ju Sara och Amy och Tom och hela samhället. Men om det är så himlans mysigt – varför vill någon flytta därifrån, varför bor inte alla i Broken Wheel istället för exempelvis Hope? Och varför måste det vara sådär sedelärande, och måste verkligen alla trådar knytas ihop på slutet? Men mina problem under läsningen är mer mina problem med genren än med den specifika boken tror jag. Den obehagliga sanningen är att jag inte klarar av myset, och att jag känner mig som en rätt usel människa därför.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar är en fin liten läspralin och jag förstår varför många tyckt så mycket om den. Jag dras också in och med. Jag tycker som sagt om den men vi blir aldrig riktigt bästisar som jag skulle vilja. Men bokhandeln är fin, en sån vill jag också ha.

LÄSARNA I BROKEN WHEEL REKOMMENDERAR, Katarina Bivald
Forum, 2013

Andra som skrivit om boken: Beas bokhylla, Bloggbohemen

 

 

Sommaren då jag skulle bli lättsam

Nej, när det kommer till litteratur är jag inte särskilt lättsam, det ska erkännas. Jag gillar mörkret och saker som trasas sönder. I verkligheten inte lika mycket förstås. Läsningen är väl min ventil, där jag får leva ut min svarta sida vid sidan av det oerhört svensoniga föräldraskapslivet jag lever, i radhus, i småstad, som kommunanställd. Ni fattar!

Vid några enskilda tillfällen blir detta förhållningssätt lite problematiskt. Som när bokcirkeln jag håller i önskar sig ”något lite mindre mörkt och otäckt” eller när biblioteksbesökare efterfrågar något som är lite ”mysroligt som hon Brunk Holmqvist” och jag liksom står lite handfallen. Så jag bestämde mig för att den här sommaren var den då jag skulle läsa lite lättsamt. Också.

Jag läste Expedition L som jag redan skrivit om. Och så Läsarna i Broken Wheel rekommenderar som jag recenserar i eftermiddag och Mitt liv som pingvin vars recension dyker upp i helgen. Dessutom hann jag med en trio böcker som inte får någon egen recension utan får nöja sig med en liten sammanfattning här:

  • Släktfeber av Sara Paborn. När faster dör samlas släkten, högst ovilligt, i sommarstugan. Det ska förberedas begravning och så blir det ju så att ett och annat måste redas ut. Det är mörk igenkänningshumor om hur det är att ingå i en (ytterst dysfunktionell) familj. Rolig! 
  • Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom. För såna som gillar böcker. Om en bibliotekarie och boknörd som blir bestulen på såväl drömjobb som biblioteksböcker. Dråplig humor med mycket kärlek, helt ok men jag orkar mig inte vidare i serien.
  • Den blå vänthallen av Viveca Lärn. Snöstorm i Göteborg, det vet vi ju alla hur det går… Mysig, lättsam bok om Markus, en tillknäppt bibliotekarie (!) som plötsligt står öga mot öga med Samantha som bestämmer sig för att de ska leva tillsammans. Det är kärlek vid första ögonkastet för Samantha och inte riktigt från Markus… Helt ok mysläsning, men inte riktigt min grej.

Slutgiltigt omdöme? Ja, det är väl trevligt och flera av böckerna tyckte jag var helt ok. Men jag saknar något, troligen eländet. Det är inte min kopp te helt enkelt och jag kommer inte byta läsinriktning efter den här sommaren. Alla måste faktiskt inte läsa allt men jag testar gärna lite av det mesta, och nu har jag i alla fall en liten depå att tipsa om när behov uppstår. Och bokcirkeln cirklar Läsarna i Broken Wheel i höst. Också. Tillsammans med lite mindre lättsamt från Gaiman och Delacourt

Tre på tre igen!

Dags för tre på tre-utmaning hos Pocketlover igen! Ifjol gick det ju så himla bra med tre lästa feböcker (Don’t breathe a word, War for the oaks och The poison eaters) att jag nu drabbats av hybris och tänker ge mig på två triosar. Det blir en trea med feministiskt tema: Utrensning av Sofi Oksanen, Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall och The Bell Jar av Sylvia Plath. Och en trio romaner om författare: Drood om Charles Dickens (av Dan Simmons), The Holmes affair om Arthur Conan Doyle (av Graham Moore) och Mästaren om Henry James (av Colm Toibin). Jag hoppas att utmaningen ska vara en hjälp för att ta tag i böcker som jag länge planerat läsa, om inte så struntar jag väl i dem då 😉

 Är du med i utmaningen? Vad ska du läsa? Vilken av mina böcker har du läst och gillat?

The winter people

Jag är just nu väldigt glad att jag inte rakt av älskade Don’t breathe a word. Hade jag gjort det hade jag säkert förväntat mig något liknande av Jennifer McMahons senaste bok, The winter people, och då hade jag kanske blivit besviken. Om det nu är möjligt… Som det nu är så gick jag in i den här boken med precis lagoma förväntningar på välskrivet och lite funderingsframkallande. Och så fick jag en av de vackraste och sorgligaste berättelser om kärlek jag någonsin läst.

Vinterfolket är en saga som Gertie berättar. The Winter people är en saga om och delvis berättad av Sara som förlorat allt och är beredd att betala ett obeskrivligt högt pris för att hålla fast vid det glittrande som var hennes liv, historien om Ruthie som söker sin försvunna mamma och försöker ta hand om sin lillasyster, historien om Katherine som också förlorat allt men inte kan släppa taget. Nutid och tidigt 1900-tal. West Hall, Wermont, där människor bara försvinner.

Det är en galet bra, finstämd, lågmäld saga det här. Den kryper under skinnet, och stannar där. En svensk utgåva ska komma i höst, läs den för allt i världen!

THE WINTER PEOPLE, Jennifer McMahon
Doubleday, 2014

Andra som skrivit om boken: Lingonhjärta, Calliope books

Sånt jag ägnat mig åt i sommar

Att jag läst vet ni redan, om inte rekommenderar jag denna genomgång av den fenomenala sommarläsningen a la 2014. Men jag har, tro det eller ej, gjort annat också. Som att trycka i mig tv-serier till exempel – Bones, Masters of sex och True Detective. Rapport om det får komma i höst, kanske ska jag till och med ställa till med en tv-seriemånad igen…

Annat jag gjort relaterar mest till slappande. Jag har suttit/halvlegat på balkongen och stirrat ut i fjärran med katten på magen/bröstet. Jag har somnat. Jag har skrivit lite, kramats massor, läst om Hicke och hans drakar och om Lou, sett Frost några gånger och joggat och ätit chips, jordgubbar och jordgubbar och så har jag kramats lite till. Jag har varit en dag i Oslo (fint!), några dagar i Karlstad, på glasscafe’ och på kalas hos alla mina årfyllande och studentande släktingar. Jag har suttit i timtal och planlagt och jobbat med Kulturkollo tillsammans med mina kulturkollokompisar, jag har stängt av tekniken och jag har återerövrat den. Och så har jag som sagt läst en del också.

Det har varit en fin sommar, en av de bästa.

Hur var din sommar?

Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet

Det här är en sjukt söt bok. Lite för sockrig trodde jag innan jag började läsa, och kanske till och med en liten bit in. Den handlar om Hadley och Oliver som av en slump, eller om det nu är förutbestämt och ödet, möts på flygplatsen. Båda är motvilligt påväg till London, Hadley reser bort och Oliver hem. De börjar prata och tycka om varandra och sen förstår ni resten själva. 

Och om det bara vore det så skulle jag nog tycka att det var lite lätt fånigt, även om både Hadley och Oliver är avväpnande älskansvärda. Men det är inte bara det. På ytan är Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet en söt kärlekshistoria mellan en kille och en tjej men sen visar den sig också, och kanske framförallt, vara en berättelse om föräldrarelationer också. Om relationer till pappor närmare bestämt och den delen tyckte jag var så himla fin och sann och jobbig att jag faktiskt fällde en liten tår. Det är uppenbarligen något fel på mig som gråter över lättviktarböcker för fjortonåringar men sån är jag. Jag kallar det konstnärlig känslighet, eller ett rikt inre liv. Eller så säger jag helt enkelt att jag är ovanligt passionerad och att det är min bästa feature. Har jag tur är det ingen som genomskådar mig och förstår att det är sentimental jag är egentligen…

DEN STATISTISKA SANNOLIKHETEN FÖR KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET, Jennifer E. Smith
B. Wahlströms, 2012
Översättare: Carina Jansson, originaltitel: The statistical probability of love at first sight

Andra som skrivit om boken: Enligt O