Det här är en sjukt söt bok. Lite för sockrig trodde jag innan jag började läsa, och kanske till och med en liten bit in. Den handlar om Hadley och Oliver som av en slump, eller om det nu är förutbestämt och ödet, möts på flygplatsen. Båda är motvilligt påväg till London, Hadley reser bort och Oliver hem. De börjar prata och tycka om varandra och sen förstår ni resten själva.
Och om det bara vore det så skulle jag nog tycka att det var lite lätt fånigt, även om både Hadley och Oliver är avväpnande älskansvärda. Men det är inte bara det. På ytan är Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet en söt kärlekshistoria mellan en kille och en tjej men sen visar den sig också, och kanske framförallt, vara en berättelse om föräldrarelationer också. Om relationer till pappor närmare bestämt och den delen tyckte jag var så himla fin och sann och jobbig att jag faktiskt fällde en liten tår. Det är uppenbarligen något fel på mig som gråter över lättviktarböcker för fjortonåringar men sån är jag. Jag kallar det konstnärlig känslighet, eller ett rikt inre liv. Eller så säger jag helt enkelt att jag är ovanligt passionerad och att det är min bästa feature. Har jag tur är det ingen som genomskådar mig och förstår att det är sentimental jag är egentligen…
[su_note note_color=”#fcfcf0″]
DEN STATISTISKA SANNOLIKHETEN FÖR KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET, Jennifer E. Smith
B. Wahlströms, 2012
Översättare: Carina Jansson, originaltitel: The statistical probability of love at first sight