När jag var historiker och skrev avhandling om kvinnor som dödade sina barn förr i tiden (vilken förfärlig tid det var!) tänkte jag mycket över makt och maktlöshet. Kopplingen dem emellan och drivkrafterna bakom och genom. Makt innehas av oss alla, den ter sig olika i olika situationer och kostar ibland att använda sig av, ibland är den till synes gratis. Det är enkelt och komplext. Maktlöshet är också enkel och komplex. Människor gör saker för att de känner sig maktlösa, de resignerar eller slåss. Och maktlöshet kan också drabba den på höga positioner, också en statsminister kan låsas fast i sin position och helt sakna makt i en situation. Det är intressant, viktigt att fundera kring tycker jag. Dikotomin makt/maktlöshet kommer kanske alltid vara min viktigaste koppling till det politiska.
Mycket jag läser kopplar till makt och maktlöshet, somt tydligt, annat mer diffust. Imorgon ska jag recensera en av de bästa böckerna med makt/maktlöshet i centrum jag läst, Kristin Cashores Hemligheternas rike. Men innan vi kommer så långt vill jag gärna tala om Stolthet och fördom, möjligen märkligt nog… Jane Austen skriver alltid samhällskritiskt och bitskt om könsroller och klassdiskurser. Hon visar löjligheten i gamla sedvänjor men har egentligen inte mycket till utveckling eller lösning att komma med. Och det behöver hon inte. Men Jo Baker gör det så snyggt i sin Parallellberättelse Huset Longbourn där överklassens tristess ställs i gräll kontrast till tjänstefolkets utsatthet. Särskilt mycket tycker jag om boken för att den snabbt också gör klart att det minsann inte bara är de fattiga som fastnat, också medlemmarna i familjen Bennet, också patriarken, saknar handlingsutrymme om etiketten ska hållas. Och etiketten måste hållas! För den som liksom jag är särskilt intresserad av makt och maktlöshet som fenomen rekommenderar jag varmt en läsning av Austen och Baker.
Andra lästips:
Mörkt vatten av Joyce Carol Oates, den här maktlösheten är kroppsligt kännbar! Det handlar om maktlöshet i alla dess former på en och samma gång.
Hur man botar en fanatiker av Amos Oz, handlar om hur vi kan arbeta med känslan av maktlöshet, bland annat.
Wolf Hall och Bring up the Bodies av Hilary Mantel förstås! Om maktlösa kungar och smedssonen som tar sig högst upp i hierarkin.
Det där med makt är onekligen både intressant och spännande. Särskilt med tanke på kvinnorna som valde att ta livet av sina barn. Så mycket lättare att lägga skulden på kvinnan som gjorde handlingen än på det system som drev henne till det. Det går förvisso inte att rättfärdiga att ta livet av någon men det går onekligen att förstå. Tycker också om Austen just för hennes samhällskritik och hennes skarpa analyser. Många avfärdar henne felaktigt bara som någon som skriver romantik. Liza
Desto mer en studerar kvinnorna som dödade sina barn, desto jobbigare blir det att hantera deras utsatthet. Struktur var det ingen som brydde sig om, sorgligt nog finns det fortfarande en utbredd blindhet för strukturellt förtryck och utsatthet. Det är alltid lättare att lägga hela skulden på den enskilda individen.
Och visst har Austen mycket att ge sina läsare, också långt bortom romantiken 🙂