Män kan inte våldtas

Släng dig i väggen Lisbeth Salander, här har vi en hämnerska som bottnar i verkligheten! Män kan inte våldtas är en feministisk klassiker och tyvärr lika aktuell idag som under det svunna 1970-talet då den gavs ut (och jag föddes).

Tova Randers, frånskild bibliotekarie och tvåbarnsmor, har blivit våldtagen. Hon bestämmer sig för att hämnas, och att göra det med besked. Men ingenting blir som hon tänker sig. Vägen fram till dramats upplösning och det oerhört jobbiga slutet går via samhällsanalyser och minnesbilder av ett misslyckat och ojämlikt äktenskap. Män kan inte våldtas är inte bara en bok om våldtäkt, det är en uppgörelse med den våldtäktskultur som fortfarande ligger som en osynliggjord, kliande filt över vårt samhälle. Men allra mest är den en uppgörelse med ojämställdhet i nära relationer och strukturerna som skapar dem. Tova rasar inte bara mot att män kan ta sig friheter som är omöjliga för kvinnor eller att män faktiskt kan våldta kvinnor men inte tvärtom. Hon är mest av allt förfärligt och förlamande skräckslagen av insikten att strukturerna förs i arv till våra barn, och hon har genom att godkänna maktordningen i äktenskapet bidragit till att lämna det vidare till sina söner.

Män kan inte våldtas är en bok att förfäras av och bli heligt förbannad med. Den tvingar mig flera gånger att ställa mig själv till svars för de känslor den väcker i mig. Jag tror inte på våldet som lösning, aldrig, men jag kan trots allt förstå varur Tova Randers förtvivlan föds, jag kan förstå hur hon tänker även om jag hela tiden hoppas att hon ska hitta en annan lösning än hämnd. Och jag är på en och samma gång ledsen och tacksam mot Märta Tikkanen att hon skrev det slut hon skrev, att allt får bli än mer komplicerat och ställt på sin spets, och att det är där vi lämnar dem alla.

Fakta om boken

Män kan inte våldtas, Märta Tikkanen
Forum, 1975

Andra som skrivit om boken: Nina Ruthström,

6 tankar på “Män kan inte våldtas”

    • Ja, det är helt galet hur sen lagstiftningen var, och hur länge strukturen har hängt kvar. Jag tycker det är jobbigt att boken fortfarande känns aktuell och relevant efter mer än 30 år. Glad blir jag över att den är så bra, Märta Tikkanen har ett jävlar anamma som få andra författare.

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.