Jag tycker en av de värsta sakerna med den här valrörelsen är att jag går runt och är så väldigt arg hela tiden. Det är samtal jag hör mellan helt vanliga människor, tv-reklam för partier som äcklar mig, reklambroschyrer för vilka riva sönder i tusen bitar och kasta-behandlingen inte är nog. Det är all rasism, nazism och främlingsfientlighet som tvingar sig in och besudlar min vardag. Hela spektrat från vardagsrasismen till värsta vidrigheterna. Och jag blir så trött av att bli så arg och ledsen hela tiden. I mitt land ska vi inte hålla på så!
Jag skrev lite om det på Kulturkollo häromdagen och jag orkar faktiskt inte skriva mer om den här sanslösa omedmänskligheten just nu. Jag tystnar en stund istället, kniper åt kring de värsta utbrotten och slår tillbaka med två recensioner av riktigt viktiga böcker dagarna fram till valet. Och så får ni lite lästips, om intolerans, tolerans och annat på något sätt relaterat. Ett gäng riktigt bra och viktiga böcker helt enkelt.
Hur man botar en fanatiker, Amos Oz
Jag är inte rabiat, jag äter pizza, Niklas Orrenius
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, Göran Rosenberg
Världens lyckligaste folk, Lena Sundström
Lasermannen, Gellert Tamas
Älskade fascism, Henrik Arnstad
Skrivbordskrigarna, Lisa Bjurwall
De hatade, Magnus Linton
Little Bee, Chris Cleeve
Vi kom över havet, Julie Otsuka
Ingenstans i min fars hus, Assia Djebar
I eftermiddag recenserar jag Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och imorgon antologin Rasismen i Sverige. Sen går jag och röstar. Med hopp om en framtid.