En sån där vidrig bok där mamman dör

Det är egentligen väldigt förutsägbart och alldeles för Hollywoodblankt. Där finns en pappa som heter Whip och en mamma som dött. Det borde liksom inte tilltala mig över huvud taget. Men det är Sonya Sones, det är prosalyrik och det är därför trots allt riktigt, riktigt bra.

Jag är väl inte överförtjust i den där Hollywoodmiljön som Ruby och hennes nyfunna pappa rör sig i men det är ändå ganska charmigt alltihop och formen gör att det känns rakt in också när det är till synes ytligt. Varför är det så? Varför gör prosalyrikformen att det blir extra kännbart, har det något att göra med att lyrik ofta känns mer eftersom jag får tolka själv? Jag vet inte men jag vet i alla fall att jag tycker mycket, mycket om Sonya Sones sätt att skriva.

[su_note note_color=”#fcfcf0″]
EN SÅN DÄR VIDRIG BOK DÄR MAMMAN DÖR, Sonya Sones
Bonnier Carlsen, 2012
Översättare: Ylva Stålmarck, originaltitel: One of those hideous books where the mother dies

Andra som skrivit om boken: Tonårsboken, Schitzo-cookies bokblogg[/su_note]

Läs också Vad mina vänner inte vet och Vad min pojkvän inte vet av samma författare, så himla bra!

2 svar på ”En sån där vidrig bok där mamman dör”

    • En riktig höjdarförfattare, älskar hennes språk men också hennes sätt att skriva fram små detaljer väldigt pricksäkert. En favoritförfattare helt enkelt!

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.