Främling. Inkräktare

Ibland kan det nog vara bra att läsa baksidestexter… Jag läste den här boken i tron att det var en roman när det istället är en novellsamling. Detta förde med sig en viss irritation när en person som skadas i första kapitlet (novellen vet jag ju nu) sen försvinner på sidan 28 och inte dyker upp igen förrän på sidan 89. Märkligt berättarknep tänkte jag, och aningens irriterande, vad har de här andra personerna med berättelsen att göra? Nu när jag vet att det är en novellsamling skaver det inte, mer än som en lätt irritation mot mig själv då…

Jag gillar flera av de andra novellerna också men det var främst berättelsen om Sandra, och framförallt hennes morfar som gjorde störst intryck på mig. Det är en fin berättelse om deras relation och visst är det till och med lite obehagligt där i början när den mystiska ormen sticker henne och ingen vet vad som händer. Morfars kamp och alla former av sagoreferenser är mer gripande än spännande, men jag bryr mig hela tiden om hur det ska gå.

[su_note note_color=”#fcfcf0″]
FRÄMLING. INKRÄKTARE, Hans Olsson
Zakuli förlag, 2014

Andra som skrivit om boken: Fantastisk fiktion[/su_note]

2 svar på ”Främling. Inkräktare”

  1. Vad kul, har precis fått hem boken så det ska bli kul att läsa den. Har upptäckt att noveller faktiskt är rätt skönt att läsa ibland, men har förstått att de hänger ihop lite i den här boken.

    Svara
    • Ja de hänger ihop, vissa i alla fall men de behöver absolut inte läsas i ett svep för det. Det ska bli spännande att se vad du tycker sen, du är ju i alla fall medveten om att det är noveller du ska läsa 😉

      Svara

Lämna ett svar till Bokhuset Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.