Det var en säregen upplevelse att sådär vanligt nervös invänta att dörren skulle öppnas, i tron att jag i alla fall skulle känna igen namnet i år, att det kanske till och med skulle bli någon jag verkligen gillar, som Svetlana Aleksijevitj eller Assia Djebar. Och så öppnar Peter Englund munnen och säger att priset tilldelats ”den franske författaren” och då liksom dog spänningen litegrann redan där (missförstå mig rätt, jag älskar fransk litteratur men jag önskade mig verkligen ett öga lyft mot en annan horisont i år). Sen sa han ett namn jag aldrig hört förut och när jag gick för att kolla om vi hade någon bok på biblioteket av honom så insåg jag att jag nog inte ens lyckats höra hans namn korrekt. Sen skrev jag in Modiano och insåg att jag läst en bok av honom. Ytterst säreget. För den boken tyckte jag om men den lämnade ungefär noll i bestående intryck. Jag har länge planerat att läsa hans senaste bok, Dora Bruder, och nu kommer jag också vara med och bokcirkla den med Kulturkollo.
Jag har inget emot Patrick Modiano, han är säkert en bra författare men jag är ändå väldigt besviken på valet. Det hade ju kunnat vara så mycket mer spännande. Det hade kunnat betyda någonting. På riktigt. Nästa år kanske…