Församlingen

Jag hade tyckt mycket mer om den här serieromanen om den spretat lite mindre och gett mig lite mer analys. 

Visst är det intressant att se hur uppväxten i en frikyrkorörelse kan se ut, visst är pastorerna lite komplexa men ganska svavelosande, visst är kraven tunga, visst är mamman mild och pappan rätttrogen. Visst är Tommy i kläm mellan det han önskas önska och det han tror sig vilja ha. Men ändå blir det aldrig mer än väldigt små bitar av en uppväxt och ett vuxenblivande. Varför är/blir Tommy ett sånt svin till exempel? Varför behandlar han tjejer som skit? Är det för att pappan är ett tillbakadraget svin i fåtöljen där hemma eller är det för att pastorerna lär honom dubbelmoral, eller för att mamma signalerar att det är så det ska vara? 

Nu fokuseras tron och det sekteristiska när det kanske hade varit bättre att fokusera en av de här nedslagen som görs, visa på en brytpunkt och försöka fördjupa karaktärerna därur. Som det är nu så är Tommy en kille som växer upp i en frikyrka där det är förtryckande och trist, sen bryter sig ut och blir en kille som är rätt förtryckande och trist. Det är förvisso intressant och naturligtvis logiskt, men jag törstar efter att få mer av det som finns där bakom…

FÖRSAMLINGEN, Thomas Olsson
Orosdi-Back, 2013

Andra som skrivit om boken: Litteraturmagazinet

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.