I min tittning har jag sett The incredible Hulk och det finns väl bara en sak att säga: Vilken dynga!
Ett sånt slöseri på begåvade skådespelare (Edward Norton! Tim Roth! John Hurt!) och framförallt hulkmyten som i sig är så stark om manlighet och aggression. Det vet vi från den klassiska tv-serien som fick mig att gråta som tioåring, mellan skrämselvarven. Och det vet vi också från de korta ögonblick som krävs i Avengers för att Joss Whedon och Mark Ruffalo ska sätta tonen för Bruce Banner som rakt igenom älskansvärd och ensam. Allt slarvas bort i den här filmen där man vill göra något lite nytt och struntar i att berätta historien och istället faller ner i ett totalsmetigt mischmasch av allt och inget.
En förfärlig hulk som stryker tjejen över kinden och gutturalt utstöter hennes namn, vad sjutton är det !?!
Detta är ett inlägg i Fiktiviteters Superhjältesöndag av och med:
Bak bok mat, Beroende av böcker, Bokhuset, Bokstävlarna, Carolina läser, Cinnamonbooks, Fiktiviteter , Kulturkollo, Oarya, Smutstiteln
1 svar på ”Det obegripliga misslyckandet som är Hulken”