Mytologi möter mytologi

För mig är Thor och Thor: The dark world mest av allt ett brodersdrama. Det är om Thor och Loki det handlar och jag hejar förstås hela tiden på Loki. thorlokiFör att den onde alltid är roligast på film, har bäst oneliners, och för att Tom Hiddleston äger precis allt han är med i.

Trots detta så lämnar jag bröderna därhän för den här gången, mer om dem klockan 15. Istället vill jag säga något om mytologin, eller mytologin som löst bygger på mytologin. Och jag tycker att de gör det snyggt. Thor är ju lite roligare än i asaberättelserna, och Loke får fler dimensioner. Oden är inte så ensidigt vis och stark utan en ganska misslyckad farbror. Sånt gillas. Jag måste naturligtvis, som alltid, gnälla på kvinnorollerna men det gör jag senare i eftermiddag.

Sen är det ju en källa till aldrig sinande (skade)glädje att skådespelarna inte kan uttala orden, att Mjölner blir ”mjomjo” är väldigt roligt. Thor-filmerna är på intet sätt perfekta, det finns luckor men det finns också humor att fylla dem med så jag trivs riktigt bra med dem. Och slutet på Thor: the dark world är ju så fenomenalt att jag knappt kan vänta på att få veta vad som händer i nästa film

Superhjältesöndag
Detta är ett inlägg i Fiktiviteters Superhjältesöndag av och med:
Bak bok mat, Beroende av böcker, Bokhuset, Bokstävlarna, Carolina läser, Cinnamonbooks, Fiktiviteter , Kulturkollo, Oarya, Smutstiteln

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.