Häromdagen när jag började läsa James Freys Endgame var jag inne på Goodreads för att lägga till den bland mina böcker som jag brukar göra. Och hej vad folk har kommenterat den redan, och oj vad lite det handlar om själva boken. Mer än hälften av alla inlägg handlar om vilken förfärlig människa Frey är eftersom han en gång skrev en bok som han påstod var en självbiografi vilket det inte var och sen blev outad hos Oprah. Det var ju förstås en förfärlig soppa och jag tycker, med tanke på att boken handlade om missbruk och trasigheter att James Frey förtjänat en hel del skopor ovett. Men ärligt, det var rätt många år sen och någon gång måste han väl få komma vidare i sitt liv? Avskyr en honom för evigt kan en ju låta bli att läsa honom igen…
Jag försöker verkligen koppla bok från författare när jag läser, men det är ju sjukt svårt. Och naivt, en författares värderingar återfinns förstås också i boken. Därför har jag fortfarande inte orkat uppbåda energin att läsa Enders game, å andra sidan hade jag nog inte orkat även om jag aldrig hört ett ord om Orson Scott Cards obehagliga åsikter. Om jag ska vara ärlig. Knausgård är ett annat exempel, hans kamp är inte skriven för mig och den där synnerligen osympatiska dokumentären där han tyckte synd om sig för att frun var deprimerad gjorde mig inte direkt mer sugen på den där kampen. Jag tror inte att bufflighet eller ren dumhet skrämmer bort mig från författarskap men de utgör förstås ett extra hinder när det kommer till att läsa böcker som inte är helt självklara att hitta till.
Hur tänker du? Är det viktigt att författaren verkar trevlig? Diskvalificerar ett misstag/ett dåligt ordval/något annat olämpligt en författare från din bokhylla för evigt?
Jag försöker alltså frikoppla, men sanningen är ju den att i de allra flesta fall har jag ingen aning om ifall författaren är en idiot eller inte eftersom jag inte läser om författare särskilt ofta. Men de kan ju avslöja sig i böckerna också… Som Jonathan Franzen som jag efter att ha läst Frihet är helt övertygad om är en synnerligen osympatisk snubbe 😉
Vilken intressant fråga. Jag var själv inblandad i en liknande diskussion i en grupp på fb för ett tag sen. Jag hade ganska nyligt läst just Enders Game och tokälskade den. Tills jag läste om författaren. Diskussionen handlade om huruvida man kan ha taskiga värderingar ( eller bara vara en skitstövel rent allmänt ) och ändå vara en bra författare? Och kan man ändå vara en bra författare, bör man då ändå läsa dennes böcker? Jag älskar boken Enders game, den är fruktansvärt bra och förvånansvärt djup psykologiskt. Men jag hade inte läst den om jag känt till författaren. Och här handlar det mest om vart pengarna för boken går, i Orson Scott Cards fall, till en sekt med vidriga värderingar. Pengarna hamnar liksom inte bara hos en skitstövel, utan till en organiserad grupp, och det är inte värt en bra lässtund tycker jag.
Håller för övrigt precis på att läsa Flickor som skimrar, så det var kul att läsa din recension. Väldigt bra skrivet!
Det är absolut en viktig aspekt att en faktiskt betalar för boken och stödjer något en inte vill stödja. Jag tror nog att en person med otrevliga åsikter (alltså sånt som jag tycker är obestridligt fel som homofobi, nazism, rasism, misogyni och sånt) kan vara en driven och välskrivande författare, men kan hen hindra sina åsikter från att sippra in i texten?
Jag tycker också att det här var en mycket intressant fråga! Jag brukar kunna hylla vissa författare till skyarna på grund av sina tidigare böcker och kan då oftast inte tänka mig att personen i fråga skulle kunna skriva en dålig bok. Men när det kommer till författares värderingar försöker jag ha ett tänk som är tvärt emot när det gäller författare jag älskar. T.ex. just Enders Game är ett väldigt bra exempel då jag började läsa den boken i samma veva som en kompis bestämde att vi skulle se den filmen på premiären. En annan kompis till mig tackade nej till att följa med, just på grund av Scott Cards vidriga värderingar. Jag gick alltså in i boken med de glasögonen på mig, och trots att det var en väldigt bra och spännande historia, så hade jag en distans till bokens historia och vissa karaktärer, tack vare diskussionen som uppkom efter att kompisen tackat nej.
Kort sagt så försöker jag väl se verket för vad det är, och om det finns saker jag reagerar negativt på så är det både författarens och historiens fel, oavsett vem som skrivit boken (blev ju lite upprörd över att personerna i ”Det handlar om dig” röker så mycket, men älskar historien ändå).
PS. Idag recenserade jag faktiskt Endgame av James Frey på min blogg. Och jag hade inte någon aning om vad som hänt omkring honom tidigare.
Det är lite så att jag önskar att en kunde läsa samma bok för första gången två gånger, en utan vetskap om författaren och en gång med. Det skulle vara intressant att analysera om en ser olika saker, stör sig och gillar och reagerar olika.
Jag tror på att läsa böcker fastän man inte är överförtjust i författaren och dennes värderingar. Självklart anser jag att man ska problematisera dessa aspekter också, det är svårt att helt ta avstånd från det när författarens åsikter läcker in i boken, oavsett om man skiter fullständigt i författaren eller tillämpar teorin om att ”författaren är död” efter denne gett ut boken och att boken tillhör läsaren.
Men jag anser att de ska läsas ändå. Inte allt förstås, men någonstans måste man ge utrymme för att läsa författarskap som inte delar samma livssyn och värderingar som en själv, annars isolerar man sig själv intellektuellt, ger inte utrymme för att man själv ska upptäcka nya åsikter och utvecklas. Jag känner inte att jag vinner på att läsa böcker som bara skrivits av folk som tycker och tänker som jag.
Dessutom skulle man gå miste om så många klassiska verk där värderingarna bakom är rent ohållbara att stötta idag om man har någon uns av vett och medmänsklighet.
Med det sagt, så tar det ju ändå emot att läsa böcker som jag vet har skrivits av folk jag anser vara rövhattar. Och ja, jag kan läsa riktigt bra böcker och sen tycka lite mindre om de per automatik, bara för att författaren visar sig vara ett as (som att jag kan gilla skådespelare som visar sig vara djupt osympatiska).
Det du skriver är jätteviktigt, det här med att utmana sig själv och läsa också sådana författare som tycker och tänker helt olikt från en själv av olika anledningar. Det är alltid nyttigt att betrakta företeelser från nya håll. Men som du säger är det svår ibland, och det bär emot att läsa texter skrivna av personer som jag inte ens vill uppbåda energin att vilja förstå. Men ibland är det nog nyttigt att anstränga sig lite mer.
Jag kommer själv läsa om Ender game så småningom och se om jag har en annorlunda uppfattning när jag vet var den kommer ifrån. Jag anser på ett sätt också att man ska läsa böcker förutfattningslös ( är det ens ett ord? ), men samtidigt har man ett ansvar som medveten läsare att se till vart pengarna hamnar tycker jag.
Jag håller med, spännande med omläsning den vill jag gärna höra mer om när det blir dags.
Just James Frey har jag inget emot, trots skandalen på Oprah. Däremot har jag ännu inte läst något av Knausgård för att jag får dåliga vibbar av honom.
Ja, han känns inte direkt lockande den gode Knausgård…
Jag tycker också det här är både en intressant och svår fråga. Den dyker kanske inte upp ofta men när den väl gör det… Jag läste Enders spel förra året och hade ingen aning om vem författaren vad eller vad han stod för, tyckte boken var spännande men lite förutsägbar och övertydlig. Så läste jag om Orson Scott Cards uttalanden och åsikter och förutom att han verkar vara en riktig douchebag så kunde jag plötsligt läsa in saker i boken jag inte sett innan. Personligen skulle jag ha svårt för att plocka upp en bok av honom igen, men samtidigt försöker jag precis som du skriver, att frikoppla boken från författaren. Men går det att göra helt och hållet?
När jag bloggade om saken (http://elilaserochskriver.se/en-forfattare-ar-sin-bok/) kom det upp i kommentarsfältet om att läsa en bok av en douchebag- författare och ha dåligt samvete för det och det ska en ju inte behöva ha för som läsare kan en ju inte alltid veta. Jag googlar nästan aldrig en ny författare innan jag läser boken, däremot ibland efteråt.
Som svar på din fråga skulle jag nog säga att vissa författare läser jag inte böcker av igen om de är riktiga rövhattar. Men det är å andra sidan få sådana jag upptäckt, och jag tycker snarare det är en diskussionsfråga än en bestämd åsikt.
Jag tycker också att det är en sån där ständigt pågående diskussion. Och jag har inte heller koll på författarna särskilt ofta, ibland dyker jag ju på någon som säger något idiotiskt och då tappar jag lusten att läsa hen men det är inget moraliskt ställningstagande utan mer ett känslomässigt – det saknas ju inte direkt böcker att läsa här i världen och minsta motstånd flyttar snabbt ner en bok djupt ner i läshögen. Och naturligtvis ska en som läsare aldrig behöva ha dåligt samvete för en läsning!
Jag håller nog med alla de andra kommentarerna, både med att det kan vara bra att utmana sig att läsa visa författare och att försöka se texten frikopplad från författaren. Samtidigt som jag personligen har väldigt svårt att plocka upp författare som jag tycker beter sig som rövhattar eller har unkna åsikter. Jag gör nog som de flesta och läser in deras åsikter i verken vare sig de finns där eller inte.
Däremot ser jag noga till att inte köpa böcker från den ovannämnda gruppen av författare, jag vill inte stödja dem ekonomiskt. Så för unkna författares verk är det biblioteket som gäller.
*/vissa författare
Visa är nog raka motsatsen till vad de är ibland xD
Precis så!