Jag vet faktiskt inte… Det såg ju så bra ut. Efter en säsong fanns den där pirrande nyförälskelsen där, efter två säsonger började den mogna till något djupare och sen helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, så tröttnade jag. Från ett avsnitt till ett annat. Jag kommer liksom inte vidare.
Jag har försökt se det där avsnittet jag fastnade på, jag har försökt se flera därefter, hela tiden utan att lyckas. Jag tröttnade helt enkelt totalt och plötsligt. På alla män tror jag, att det aldrig kommer några kvinnokaraktärer som spelar någon roll men hela tiden byggs på med män i persongalleriet. Och jag orkar inte intressera mig för dem. Kanske en annan gång eller kanske inte alls. Vi får se. Jag tänker att det måste finnas lite mer balanserade serier därute också, när en tröttnat på den eviga roadmovien om manlighet…
Min absoluta favoritserie! Mycket karlar förvisso men jag tycker den innehåller så mycket, det är sorg, lycka, smärta, barnslighet, humor och allvar. Vissa avsnitt är ju bättre än andra förvisso, men som helhet älskar jag den. Särskilt från säsong 3. 🙂
Kan annars tipsa om Orphan black om du inte sett den.
Jag gillar egentligen också allt det där, men helt plötsligt tog det bara stopp. Jag ger den säkert en ny chans när den fått ligga till sig lite 🙂 Och tack för tipset, den ska jag titta lite närmare på.
En av mina absoluta favoritserier! Ja det är mycket män men det finns faktiskt också en hel del viktiga kvinnliga karaktärer också även om de inte är lika många. Den är ju lite ojämn men ibland har jag låtit den ligga några månader och sedan har lusten kommit tillbaka.
Jag hoppas på att en liten vila ska göra oss gott så vi kan umgås igen om ett tag.