Freddie

Idag är VärldsAIDS-dagen och visst tänker jag extra mycket på alla människor som lever och dör med sjukdomen. Visst tänker jag på Torka aldrig tårar utan handskar och …And the band played on och allt vi fortfarande måste kämpa med idag, men mest av allt tänker jag på Freddie.

Freddie Mercury är den enda riktiga idol jag har och har haft.

Att jag tänker på honom idag beror naturligtvis på att han gick bort i AIDS för nu ganska exakt 23 år sen. Och sättet han gjorde det på liknade någon sorts sjukt gatlopp. Hans bandkollegor från Queen, Brian May och Roger Taylor, tvingades gå ut offentligt och typ försvara honom för att han inte upplyst världen tidigare och försvara honom mot alla som dömde honom för hans sjukdom, dagar efter hans död… Jag vet inte hur många dokumentärer jag sett om Freddie och mer än hälften är kritiska till hans tystnad kring sjukdomen, alla ser sig tvungna att kommentera att han inte ville vara en symbol.

För mig är hela cirkusen kring den 24 november 1991 det yttersta beviset på hur sjuk världen var (och är) och en inte alls svårbegriplig förklaring till att han valde att inte dö i rampljuset. Det är väl ingen jäkla skyldighet!

Jag var 14 år gammal när Freddie dog, 14 år gammal när jag lärde mig vad AIDS var och gjorde och att världen var galen.

Idag lyssnar jag lite extra uppmärksamt på hans röst, gråter lite över att han är borta och känner tacksamhet över att kampen går vidare. Och så tänder jag ett ljus för dem alla, människorna, inte symbolerna.

IMG_1601.JPG

2 tankar på “Freddie”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.