Om en vill veta precis vad det är som händer så kanske inte Oceanen vid vägens slut är den optimala boken. Men i alla andra situationer så är den det. Jag läste den i sommar och bokcirklade om den för bara några veckor sen, den kommer aldrig ta slut. Så här skrev jag om den i min recension.:
[su_quote]Oceanen vid vägens slut är sagolik och varm och förvriden och lite sned och alldeles fantastisk fel. Barn som far illa och tvingas slåss mot något ont. Föräldrar som gör de mest förfärliga saker med sina barn utan att kanske veta om det. Och ändå den där värmen, den där tryggheten som vara barnets tillit kan ge. Fantasin flyger genom Oceanen vid vägens slut och jag blir varm av att allt det som jag visste att Neil Gaiman kunde vara får färdas fritt. Det finns inga gränser eller regler, allt går.[/su_quote]
Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.
Mmmm, bra bok det där.
Mycket!
Fantastiska, underbara och magiska Gaiman, håller med dig fullt ut!
Läste också den i somras och jag kan bara inte släppa taget, den dyker upp hela tiden, i mina tankar, när jag pratar böcker och på andra märkliga ställen (även märkligt nog även i ett inlägg idag på bloggen 🙂
Den var så kort, men ändå så tog den aldrig slut. Gick verkligen rakt in i mitt hjärta.
Den är fascinerande. Jag har på slutet funderat mycket på hur den kan handla om så jobbiga saker utan att passera gränsen till att bli för tung att läsa. Den passar in i så många samtal…
Funderar på att läsa om den, köpte den när den var alldeles färsk i London förra året, och nu har så många pratat om den att man blir lite småsugen igen.
Det är definitivt en bok som jag också vill läsa om, för att upptäcka nya saker och fördjupa det jag redan hittat.
Jag har läst den, det vet jag, men kommer jag inte ens ihåg den. Var nog ingen bok för mig m a o.
Nu tar jag tillbaka tidigare kommentar efter att ha kollat vad jag gett boken för betyg hos boktipset, en fyra tydligen. Minnet är tydligen bra, men kort.
Så är det tyvärr allt för ofta för mig också, men då är ju böckerna som nya när vi läser om dem, alltid något 😉