En av årets allra största och hemskaste och viktigaste läsupplevelser. Om att vara sann mot sig själv och om att gömma de mest förfärliga sorger i sitt hjärta och stå alldeles ensam mitt bland alla andra. Så här inledde jag min recension av boken:
[su_quote]Ibland tror jag att de bästa faktaböckerna är de fiktiva. När jag gråtit mig igenom Jag heter inte Miriam kan jag aldrig glömma Auschwitz eller Ravensbruck igen.[/su_quote]
Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.