Hörru William Aldermann, jag orkar inte med dig längre! Och inte alla de där gubbarna eller fallossymbolerna eller märkligheterna du omger dig med heller. Jag slutar nu läsa om dig, inte för att det är dåligt skrivet utan för att jag är så ointresserad. Jag tyckte om första boken om dig, Aldermanns arvinge, och jag avskydde den samtidigt. Nu är jag mest bara trött och jag orkar inte läsa över 600 sidor utan önskan att få veta hur det ska gå. Kanske återkommer jag när din historia är färdigskriven, när jag vet att det finns ett slut på det rätt händelselösa eländet. För ditt London fascinerar mig, och din Jenny. Men det räcker inte nu.