Som om jag vore fantastisk

som-om-jag-vore-fantastiskÄr det slut nu? Det är alldeles för jobbigt för att vara sant om det är det. Men Ellas gnagande och skrikande ensamhet är i och för sig alldeles för tung oavsett om vi får följa med vidare eller inte.

Sofia Nordins postapokalyptiska serie om ungdomarna som överlevde febern och inledde kampen för överlevnad har den här gången tagit Ellas perspektiv. Henne har vi inte gått på djupet med förut och jag har nog tyckt att hon verkar lite ytlig. Och hon är fortfarande ingen jag skulle vilja umgås med (eller skulle valt när jag var i samma ålder, och hon skulle sannerligen inte ha valt mig) men det är ju det som är grejen med apokalypsen, en kan inte direkt välja sitt sällskap efteråt.

Ella och Nora åker på roadtrip och det är på ett sätt frihetslängtande och mysigt men samtidigt hela tiden skavigt. De de lämnar kvar skaver, de tomma vägarna, övergivna bilarna, relationen – allt skaver. Och mest av allt är det Ella och hennes självförakt som gör ont. Jag har lite svårt för henne men jag vill samtidigt prata allvar med de som finns runtomkring, att de måste försöka lite mer, att hon måste få vara som hon är. Att hon också är bra. Ellas ensamhet, instängd i sig själv, fortfarande delvis kvarlämnad i en värld som inte längre finns. Det är sorgligt på riktigt.

Oj, jag glömde säga att Som om jag vore fantastisk är bra. Men det är den, lika bra som de två föregående böckerna.

SOM OM JAG VORE FANTASTISK
Författare: Sofia Nordin
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Del 3 i en serie. Del 1: En sekund i taget, del 2: Spring så fort du kan.
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris

2 tankar på “Som om jag vore fantastisk”

  1. Jag har inte läst en enda av dessa tre böcker, men din recension gör mig lite sugen…
    Dock är jag rätt restriktiv med att sätta såna här böcker i händerna på mina egna tre tonåringar. Tycker deras liv är fulla av domedagsskildringar, sorgliga filmer och hemska böcker. Skolorna väljer av någon anledning alltid att visa dystopier eller skräckinjagande mobbningsfilmer när eleverna ska få “koppla av med en film”… Jag är trött på att de matas med elände.

    Svara
    • Visst kan det bli för mycket elände. Samtidigt tycker jag att det finns mycket hoppfullt och fint att hitta i dessa böcker (= alla bra dystopiska böcker) om vänskap, mänskliga relationer och att börja från början. Men blandning är helt klart bäst, och läslust!

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.