Medan mörkret faller

Den här boken läste jag eftersom min Kollo-kompisar utmanade mig att göra det. Som en del av vår årsutmaning om normbrytare och vidgade läsupplevelser. Jag läser sällan svenska deckare och de trodde att Anna Lihammers historiska deckare skulle kunna vara något för mig, något som jag inte skulle hitta till på egen hand. Och de hade rätt förstås, läs mer om det här.

De hade rätt, men de glömde att nämna hur sjukt obehaglig Medan mörkret faller är. Redan i början höll jag på att krevera, när den här mannen vaknar orörlig på en brits och någon börjar borra i huvudet på honom. Det skulle kunna vara det mest skrämmande jag läst. Och sen fortsätter det så med kroppar och blod och hjärnor i burkar och riktigt vidriga (levande) människor. Hemskt! Men bra. Mycket bra.

Och jag tycker mycket om såväl kommisarie Carl Hell som polissyster Maria Gustavsson. Jag tycker om det politiska, och uppgörelsen med mycket av det som var så fel i 1930-talets Sverige, det som vi aldrig riktigt gjort upp med. Den sociala ingenjörskonsten nr den gått överstyr, uppdelningen av människor, tvångssterilisering, rasbiologi – så mycket som vi fortfarande har att stå till svars för. I en roman som denna blir det oerhört klaustrofobiskt och hemskt att möta, det är omöjligt att värja sig. På det sättet har Anna Lihammer skrivit en bok långt bortom en bra deckare, den är en viktig uppgörelse med en tid också, och ett samhälle ur vilket vårt stammar. Det behöver vi prata om.

Jag vet inte om jag kan säga att jag nu kommer läsa tonvis av svenska deckare. Men jag kommer definitivt läsa Anna Lihammers nya som kommer i vår, och så ska jag nog våga mig på att ge Åsa Larsson en chans. Så får vi se var det leder.
[su_note note_color=”#fcfcf0″]
MEDAN MÖRKRET FALLER
Författare: Anna Lihammer
Förlag: Historiska media (2014)
Första delen i en serie
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Deckarhuset och missa inte min text på Kulturkollo där jag skriver mer om boken, utmaningen och läsupplevelsen![/su_note]