Hemma, hem, hemskt mycket igenkänning

Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Jag är liksom hudlös just nu, så väldigt känslig. Jag har varit tvungen att sätta mig själv på fluffdiet efter allt tungt jag läst men jag brukar kunna läsa hur mörkt som helst utan att det bekommer mig. Förklaringen stavas troligen verkligheten snarare än fiktionen. Verkligheten består just nu av alldeles vanlig deppfebruari men den består också av cancer och annat som för med sig ledsenhet, men också den oundvikliga självrannsakan och ångesten light. Och så kan det väl vara en begynnande fyrtioårskris måhända. Känsligt är det i alla fall.

small_originalDärför tänkte jag att en lite romantisk lättsam sak kunde vara bra att se igår kväll. Så jag plockade med mig Hemma med Moa Gammel och (alltid bästa) Simon J. Berger hem från jobbet. Och så bröt jag bara ihop! För det är ju romantiskt och finstämt och kanske till och med lättsamt, men det är sjukt jobbigt också. Med tioåringen som mobbas, och som längtar så intensivt efter det där han är bra på (åh men åh så ont det gör, vissa av oss letar ju fortfarande vid 37). Och så Lou, som är socialt inkapabel och brutalensam. Och det här törs jag nästan inte säga men jag känner så mycket igen mig i henne. Så som hon känner och gör, sån är jag också (nästan och ibland) innanför, bara det att jag lärt mig att låtsas som ett skal runt det när det blir för jobbigt. Den där civilisationens fernissa liksom.

Och jag förstår ju att hon gjorts som en extrem men jag känner ändå ett sånt släktskap! Och när hon då lyckas få vara den hon är och hittar ett sätt att vara det med människor så bryter jag ihop lite eftersom det är så fint, men också smärtsamt. För mig är låtsandet en (fungerande) strategi för att bli mer och mer bekväm i sociala sammanhang, men vissa asociala drag kanske kan få finnas kvar? Kanske behöver inte allt slipas?

Så det grät vi lite över igår kväll. Hur allt går sönder hela tiden och måste byggas upp igen. Kanske blir det bättre för varje gång det byggs upp på nytt det där varat, men helt klart blir jag rätt trött också. Jag är lite trött…

Så jag läser vidare i mitt lättsamma fluff, och ikväll väljer jag något jag sett förut, något som inte når in någonstans. Jag såg att de visar Sharknado på femman…

2 tankar på “Hemma, hem, hemskt mycket igenkänning”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.